Vi har gjort ett antal gemensamma arbetsdagar under hösten med våra gömslen och nu är det äntligen premiär för säsongen. Vädret har varit riktigt tråkigt i flera veckor med tjocka mörka moln och många regndagar. Men meteorologerna har lovat en tillfällig förbättring till idag, om inte blå himmel så i alla fall lättare molntäcke. Men nu, när klockan är strax sex på morgonen och vi letar oss ut på myren i mörkret, regnar det fortfarande. Skönt då att vi tidigare i veckan kånkat ut fem vildsvin så att vi inte behöver släpa ut något nu, på en myr som är ordentligt blöt. Efter att ha fyllt på mat till de mindre fåglarna tar vi skydd inne i gömslet. Även om det inte är särskilt kallt startar vi kaminen för att driva ut lite av fukten. Förser alla fönster med mörkläggande gardiner, tänder några stearinljus och slår oss ner i varsin stol. Nu är det bara att invänta gryningen.
Det är fortfarande rätt skumt när vi hör de första korparna och så sveper en större skugga förbi på låg höjd. En havsörn gör sin inspektionsrunda men fortsätter ut åt vänster. Gryningen kommer och vi börjar spana av området med kikare. Hittar också flera havsörnar som sitter och trycker runt myren i olika trädtoppar. Nu har några korpar landat men verkar nöja sig med några benrester en bit ifrån oss. Plötsligt flyger en havsörn in över myren och landar mitt ute på den. Spanar åt alla håll och börjar långsamt avancera fram mot maten med en vaggande gång. Stannar upp vid kadavret som ligger längst ifrån oss och plockar med det. Under tiden har ytterligare ett par havsörnar landat en bit bortanför den första, även det ungfåglar som den första. De äldre och mer förståndiga avvaktar säkert tills de är riktigt övertygade om att det inte är en fälla. Så är det något som oroar örnarna och de lättar, slår sig ner i var sin martall. Avvaktar där men en efter en tar höjd och försvinner utom synhåll och allt blir lugnt framför oss.
De tunga regnmolnen ersätts av lättare och ljuset ökar i styrka. Det nästan ångar av fukt från myren utanför men örnarna lyser med sin frånvaro. Men som vanligt är det rogivande att sitta här, mitt i naturen och långt från civilisationens buller, och betrakta landskapet framför oss. Mataren med solrosfrön strax utanför lockar till sig småfåglar och hackspettar. En flock med ett tjugotal orrar sveper förbi i bortkanten av myren. Korparna gör sina lovar men landar sällan. Så ser vi en större rovfågel närma sig, smidigare är havsörnarna men kraftfull ändå. En kungsörn. Den har kvar tydliga ljusa vingfläckar och en vit stjärtrot, alltså en ungfågel. Slår sig ner i ett träd bortanför myren och vi väntar med spänning på dess nästa drag. Som tyvärr, för vår del, blir att åter ta höjd och försvinna norrut. Vi får åter nöja oss med att titta på korparna och tröstar oss med en lunch.
Ljuset är nu fantastiskt. Solen bakom oss har brutit igenom molntäcket och lyser upp höstmyrens alla nyanser. Grönt, gult och rött. Magiskt vackert. Nu fattas bara några aktörer på scenen framför oss. Tar en kaffe med äppelkaka medan vi väntar. När vi nästa gång tittar upp sitter där oväntat en havsörn ute på myren i det färgsprakande ljuset. Några korpar runt honom. Så landar ytterligare ett par örnar på olika ställen. Långsamt närmar de sig smörgåsbordet framför oss. När den första örnen kommit fram blir de andra betydligt djärvare och även korparna hugger nu in på maten. En örn lättar från myren och flyger rakt emot oss innan den landar i ett myller av korpar. Mäktigt. Vi får fina tillfällen att både studera och fotografera de imponerande fåglarna på nära håll. Solen sjunker bakom oss och kastar skuggor på området närmast oss. Samtidigt bildas en markdimma på myren som växlar i styrka och placering. En örn sitter i en torraka en bit ut och jag passar på att fotografera den när den tar sats, lättar och flyger emot oss. En fin dag och en häftig upplevelse kan vi konstatera när ljuset försvinner och vi drar för gardinen.
Bläddra bland fler bilder på havsörn:
