v32 – Natt vid Bergslagsjö

Den smala skogsvägen i norra Västmanland slingrar sig mellan högresta tallar, marken är täckt av intensivt grönt blåbärsris. Vid sydänden av en fin liten sjö tar vägen slut. Här finns flera grillplatser och en utlagd badbrygga. Ser ut som ett populärt utflyktsmål men ikväll verkar det som att jag blir själv här. Med fullastad ryggsäck, sovsäck i ena handen och gömslet i den andra följer jag en stig norrut längs den långsmala sjön. På båda sidor om sjön reser sig höga, skogsbeklädda åsar. En härlig bergslagsmiljö. Efter halva sjöns sträckning sticker det ut en udde från vardera sida så att det bildas ett smalt sund mellan dessa. Från udden på min sida kan jag överblicka hela sjön. Om det finns några storlommar i sjön borde de passera rätt nära min udde när de simmar genom sundet. Marken jag står på ligger dock två meter över vattenytan och jag vill undvika att fotografera simmande fåglar snett uppifrån. Strandbrinken störtar brant ned i vattnet så det finns inga möjligheter att sätta upp gömslet direkt vid strandkanten. Överväger olika alternativ men förkastar dem ett efter ett. Ser så att bottnen närmast utanför brinken är ganska långgrund och beslutar mig för en drastisk lösning. Sätter helt sonika upp gömslet ute i vattnet, inklusive brasse-stol och kamerastativ, men bara på två decimeter djup. Vilken tur att jag tog med stövlarna. Monterar kameran på stativet så att allt är klart för morgonens fotosession.

Men var ska jag sova i natt? Hade tänkt sova i gömslet men det går ju inte nu. Det får bli under bar himmel. Hittar en plan yta ovanför brinken där jag rullar ut liggunderlaget och sovsäcken. Skymningen faller långsamt. Det är mysig att ligga där och titta upp på trädkronorna ovanför. Men kanske inte något för de med stark känsla för Feng Shui, som inte ens kan tänka sig ha sängen under ett fönster. Kvällen är helt stilla och skulle varit mycket fridfull om det inte vore för några envisa myggor. Provar att krypa ner helt och hållet i säcken men det blir för varmt efter ett tag. Så jag ligger där och fäktas mot mina blodtörstiga, men till synes osynliga, motståndare. Långsamt blir det mörkare. Äntligen har myggorna gett upp. Är det möjligt att somna nu? Då sätter plötsligt storlommarna igång att ropa. Deras rop förstärks och ekar i den trånga dalgången, ett starkt och ödesmättat läte. Inte konstigt att detta ljud ofta används i filmer för att skapa en spännande atmosfär. Natten är så stämningsfull att jag nästan ryser.

Gryningen kommer sakta. Behöver nu förflytta mig till gömslet utan att lommarna ser mig, annars kanske de inte vågar passera sundet. Vet inte på vilken sida de befinner sig men jag klär på mig mina gröna kläder och ålar så försiktigt jag kan ner för brinken och smiter in. Sätter mig till rätta och börjar spana i skumrasket. Ser två skuggor på vattnet där uppe i norr. Jo, det ser faktiskt ut som lommar. Då är det bara att vänta. En timme förflyter och så kommer båda två glidande längs bortre strandkanten. I höjd med sundet intar de något som man skulle kunna kalla ubåtsläge. Nästan bara hals och huvud är synligt när de passerar utanför, som om de vill synas så lite som möjligt. Lite misstänksamma verkar de vara till gömslet som ju inte brukar stå här. Fortsätter så till södra änden på sjön där de lägger sig att vila. Suck. Var det dagens uppvisning? Kommer de ligga där nere resten av morgonen? Är det lika bra att ge upp nu? Men vad ska jag hitta på då? Kanske lika bra att sitta kvar ett tag till…

Bra beslut visar det sig. Storlommarna kommer simmande mot mig och verkar mindre misstänksamma. Det är fortfarande rätt skumt men fotograferingsbart och när de är 30-40 meter utanför mitt gömsle börjar de vänslas. I det nästan spegelblanka vattnet simmar de runt, runt och tittar intensivt in i ögonen på varandra. Lägger ihop näbbarna och ser definitivt kära ut. Det ger mig flera tillfällen till fina och lite intima bilder på lomparet i den mörka omgivningen. Så simmar de förbi mig genom sundet och hamnar åter på norrsidan. Men vad är nu detta? Det är ju tre lommar! Var kom den tredje ifrån? Jag som var övertygad om att det var ett par som huserade i den här sjön. Kan det vara en fjolårsunge? Eller finns det två par här? Det verkar i alla fall inte finnas någon rivalitet mellan dem. Svårt att säga. Men kul är det.

Morgonen övergår i förmiddag. Solen har kommit upp ovanför skogen på åsen bakom mig. Lommarna är inte lika aktiva längre, de ligger åter i norr och verkar mest vila. Själv plockar jag ner gömslet innan jag tar en frukost och njuter av den bästa tänkbara utsikt från min udde. Packar så all utrustning och vandrar tillbaka söderut längs sjön. Solstrålarna silar ner genom tallkronorna och belyser pelarsalen av höga stammarna. Det förstärker den tredimensionella rumskänslan och en nästan sakral stämning skapas, ungefär som när man står i en stor katedral. Andaktsfull vandrar jag försiktigt på stigen genom blåbärsriset och skänker en tacksamhetens tanke på nattens och morgonens fina upplevelser.