v34 – Hägermorgon

Den lilla viken framför mig ligger som en spegel. En sval nordvästan fläktar visserligen lätt i ansiktet men ridån av vass och kraftiga buskar på andra sidan ger lä åt den här delen av den stora mälarviken. Ja, den känns mer som en sjö när jag blickar norrut. Långt där borta på västra sidan kan jag med kikarens hjälp skymta fågeltornets fyrkantiga siluett. Det verkar inte vara någon fågelskådare på plats ännu, precis som här i det allmänna gömslet längst ner i sydost där jag ännu så länge är själv. Men det är ett populärt tillhåll för både skådare och fotografer så jag får säkert sällskap längre fram på morgonen. Det är fortfarande rätt svalt, jag är glad för både fleecetröjan under jackan och de tunna handskarna, men i övrigt en härlig morgon med bara lite höga moln på den i övrigt klarblå himlen.

Plötsligt brakar det till längst bort i norra änden när mängder med gäss samtidigt lyfter. Det måste vara en havsörn vars flygriktning pekade mot dem. När de stora flockarna av grågäss och vitkindade gäss sköljt förbi blir det åter lugnt. En gråhäger kommer flygande tätt över vattenytan framför gömslet. Så nära att det är svårt att få in hela den stora fågeln i sökaren. Ännu en häger kommer så in från motsatta sidan och slår sig ner i kanten av den kraftiga vegetationen som finns runt viken. Ja, den är så frodig att man nästan tror sig vara förflyttad till en tropiskt mangroveträsk. En liten flock med vita fåglar som flyger mot den blå himlen får mig att åter lyfta kikaren. Det är ägretthägrar. Varför kunde inte de flyga till min vik, undrar jag stilla. Istället studerar jag några små änder som simmar tvärs över viken, det är krickor. Lite längre bort ser jag några brushanar som provianterar längs kanten, även de för små och för långt borta för att få med på bild.

Vänder mig om och blickar söderut igen. Där står ett helt gäng med ägretthägrar, fjorton stycken räknar jag till. Var kom de ifrån? Det måste ha varit flocken jag såg som gjort en lov söderut och sen ljudlöst ha landat i viken. Mot vindriktningen naturligtvis. Att det är grunt här förstår jag när jag ser att bara den nedre delen av deras långa ben är under vattnet när de vadar fram. Med det djupet så kan det inte vara lätt för fiskarna att undgå att bli upptäckt om de kommer nära någon häger. Jag ser hur hägrarna ofta skjuter ner i vattnet och kommer upp med en silverglänsande liten fisk i näbben. Som de bollar några gånger med innan den sväljs. Vid ett tillfälle lyckas jag få en bild när en fisk hoppar upp ovanför vattenytan samtidigt som hägern skjuter ner sin näbb under vattnet. Det ser ut som hägern missar fisken som i ett desperat hopp försöker undkomma. Men kanske var det hans fiskkompis som blev hägermat vid det tillfället. Kul bild blev det i alla fall. Hägrarna är utspridda över viken och de flesta fiskar på egen hand men mitt emot mig går plötsligt tre fåglar sida vid sida. Kanske en taktik för att driva ett fiskstim framför sig? Och de verkar ha bra fiskelycka. Ryggar nästan tillbaka när en av de stora fåglarna landar precis utanför gömslet. Det blir ju för nära för mitt teleobjektiv, nåja jag får nöja mig med en närbild på den.

En efter en av hägrarna lättar från vattnet och flyger bort till buskagen på andra sidan, kanske är de mätta? Mätta verkar inte vikens storskarvar vara. De stora men slanka svarta fåglarna dyker ofta ner under ytan men tack vare det låga vattenståndet kan jag se var de tar vägen då en svag våg skapas i deras kölvatten. Så jag är med med kameran när de dyker upp i närheten av mig. Inte någon av vår naturs vackraste fåglar, jag föreställer mig att att de första urfåglarna som levde på dinosauriernas tid såg ut så här. Kanske är arten också en tidig gren av fåglarnas utveckling? Suveräna fiskare är de i alla fall och de verkar jaga betydligt större fiskar än de som ägretterna plockade upp.