v37 – Snyltgäster vid fågelmatningen

Tillbaka vid skogsmatningen. Idag har jag bullat upp med extra mycket jordnötter men även generöst från en blandning av fågelfrön. Mesarna låter sig snart smaka men bland allt fågelkvitter och svirrande vingar hör jag ett smackande läte. Förstår vad det är som är på gång. Och där kommer inte bara en utan två ekorrar. De jagar varandra upp och ner för träden men verkar ha samma slutmål i sikte, fågelmaten. Den tuffaste tar först plats vid jordnötterna. Han gräver fram en av nötterna jag lagt bland några gamla stockar. Med nöten mellan framtassarna sätter han sig på bakbenen och börjar knapra på den. Det måste vara väldigt små tuggor han tar för trots att han gnager intensivt på nöten med sina framtänder så tar det en lång stund för honom att avverka nöten. Till slut har han satt i sig hela nöten men ser sig genast om efter en ny. Så håller det på tills den andra ekorren närmar sig för då flyttar den första på sig. Hungrigast vinner verkar det som.

Lutar mig tillbaka och njuter av lugnet i skogen. Bara naturliga ljud omger mig, vindens sus i trädkronorna och olika fåglars läten. En spillkråka och en större hackspett kan jag urskilja liksom en korp men ingen av dem kommer inom synhåll. Tar en fika i väntan på att ekorrarna ska ge upp och ge plats för småfåglarna. Först fram till matbordet är blåmesen medan en bofink väntar på sin tur på en stock bredvid. Entitan är också på plats liksom svartmesen och talgoxen men det är inte riktigt samma fart som vid förra gången jag var här. Och ingen nötkråka i sikte. Så hör jag ett bekant läte och väntar på att Västmanlands landskapsfågel ska dyka upp. Efter en kort stund är den framme och sätter sig på en gren på en liten tall, tofsmesen. Plirar med sitt intensivt röda öga innan den flyger över till de utlagda fröerna. Snabb är den men till slut lyckas jag få några bilder på tofsmesen också. Nöjd lämnar jag matningen och vandrar längs skogsvägen mot bilen.