En kraftig förkylning har hållit mig stilla en dryg vecka. Att gå upp i ottan och släpa på en tung kamerautrustning i naturen har inte varit ett alternativ. På bättringsvägen tänkte jag istället börja lite försiktigt med en stilla promenad i skogen, ett så kallat skogsbad kanske ger mig lite ny energi. Letar mig upp till en av mina favoritskogar i Svartådalen. Utrustad med en normalstor kamera lämnar jag parkeringen och hinner inte långt innan jag överväldigas av höstens mustiga färger och skogens alla dofter som kommer över mig. Inser att det här är rätt medicin. Passerar ett parti blandskog med stora inslag av björk och kommer in i den gamla granskogen. En frodig och intensivt grön matta av mossa och andra växter täcker marken. Stannar och insuper skogens atmosfär. Och tystnaden. Inte ens ett fågelpip hörs. Tar så fram kameran och letar efter några vinklar som kan ge lite djup i bilden. Utslängda klippblock och kullfallna döda träd blir därför en del av kompositionen.
Har nu passerat den platta delen av skogen och kommer fram till foten av ett berg. I sluttningen ligger stora, mossbeklädda stenar av olika storlek. Ingen lättgången terräng och jag ser mig för var jag sätter fötterna. Vore förödande att kliva i ett hål och stuka foten eller något ännu värre. Det blir också några fotostopp på vägen uppför. Väl uppe på berget ändrar skogen karaktär, den gröna mossan ersätts av vit renlav och här uppe dominerar tall bland träden. Längst uppe på krönet finns ett stort fält med runda stenar. Ser ut som ett klapperfält men jag har svårt att tänka mig att havsnivån nådde hit upp någon gång i forntiden. Jag slår mig ner på en bergklack med fri vy åt öster. Utsikten sträcker sig över närmaste skogen och man kan ana var Svartån rinner längst ner i svackan. Bortom den någon enstaka gård men annars mest trädtoppar. Grönt av barrträdens olika nyanser med inslag av aspar som ser ut att brinna med sina intensivt gula och röda höstlöv. Häller upp en kopp kaffe och njuter av både det, utsikten och den friska luften. Här uppe registrerar jag också en del fågel, en familj talgoxe hälsar på mig och några andra mesar hörs en bit bort. En större hackspett pickar i en tall och på långt håll en spillkråkas vemodiga klagan.
Följ med på min vandring i den fina trollskogen:
