Lutzen-dimman ligger tät över åkrarna och med den begränsade sikten kör jag betydligt långsammare än vanligt. Här är det gott om vilt och speciellt nu i gryningen är de som mest aktiva. När jag kommer in i skogen får jag sänka hastigheten till krypfart. De djupa groparna på den dåliga skogsvägen har vattenfyllts av det senaste regnet och jag parerar dem så gott jag kan för att inte köra fast. Väl framme kliver jag ur bilen och tar in skogsstämningen. Det luktar multnande skog men ändå friskt. Merparten av trädens färgsprakande löv sitter fortfarande kvar. Än har det inte varit någon frostnatt men när den första köldknäppen kommer lär de nog ramla av rätt snabbt. Konstaterar samtidigt att jag nog kunde ha unnat mig en halvtimmes mer sömn idag. Det är fortfarande lite skumt, dimman tar bort både sikt och mycket av ljuset. Men även om det är dunkelt så skapar dimman samtidigt en väldigt mjukt och fint ljus. Dimman dämpar kanske också ljud, men här i skogen verkar den också ha en dämpande effekt på fåglarnas aktivitet och sång. Det är helt enkelt väldigt tyst i skogen.
Väl på plats lägger jag ut mat till fåglarna innan jag slår mig ner och väntar. På både ljud, ljus och fåglar. Som tur är så är det en mild morgon så jag behöver inte frysa, det blir garanterat mer av den varan senare på året. Så svischar det till i granen ovanför mig och jag ser en stor fågel landa. Dagens första nötkråka har noterat att jag kommit och vill säkert inspektera om jag haft med mig några godsaker. Väl nere på marken plockar kråkan upp en av alla de ekollon jag lagt ut bredvid en stubbe. Tydligen var det inte tillräckligt färskt för fågeln ratar det omgående. Sedan står den och verkade välja mellan de oskalade hasselnötterna och de skalade jordnötterna. De första är ju dess favorit men idag verkar lättjan vinna över smaken för den plockar snabbt in en mängd jordnötter i krävan. Flyger så till skogs igen. Med all sannolikhet till något av de många gömställen där den lagrar mat för den kommande vintern.
Det blir en stunds stiltje och jag tullar lite från termosen. Några nötskrikor har också fått korn på utlägget och är lika ivriga som nötkråkorna på att förse sig av nötterna. Plötsligt dimper det ner inte bara en utan tre nötkråkor. De kivas lite om vem som ska få den bästa platsen och jag anar att nötterna är på upphällning. Så jag reser mig upp, medveten om att jag kommer att skrämma bort fåglarna för en stund. Men en av dem sitter kvar på stubben och tittar avvaktande på mig. Först när jag kommer så nära som fem meter lättar han. Betydligt modigare än de andra, eller är han bara dumdristig? Jag fyller på med mat och drar mig sedan bort igen. Och det dröjer inte mer än en tio minuter innan hela gänget är tillbaka. Nu har de var sina ställen att äta på.
Bläddra bland fler bilder på nötkråkorna:
