Idag är det arbetsdag på ett av våra gömslen, det vi kallar fjällvråksgömslet. Det är inrett i ett hörn av en gammal ängslada och utanför det har vi byggt en enkel plattform så att vi inte ska behöva lägga köttet på marken där annars rävar och andra djur kan dra iväg med det. Men efter ett antal år har nu benen på plattformen börjat murknat så det är dags för en mindre renovering. Vi är sex man starka så några har snart hittat några lämpliga stockar som vi andra kapar till i lämplig längd och sen ersätter de gamla benen. Nästa projekt blir att fräscha upp småfågelbordet som också blivit gisten efter lång tid med hungriga matgäster. Nöjda med vårt verk slår vi oss ner på ängen för en fika i det fina vädret.
Vråkar gillar öppna marker och ladan ligger omgiven av gamla åkrar och ängar mellan skogsdungar av främst lövträd. Dessa dungar har fått fina höstfärger och vi njuter av den fina miljön vi befinner oss i. Några kilometer norrut finns stora åkermarker som just nu ligger under vatten efter höstens myckna regnande. Det har dragit till sig mängder med gäss och änder som där hittar mat, som i sin tur har lockat till sig rovfåglar till området. Och vårt fika blir hela tiden avbruten av att någon ny och spännande fågel dyker upp. Stora flockar med säd- och grågäss liksom en jätteflock med bläsänder fyller plötsligt himlen över skogen i norr och snart ser vi anledningen till att de gått till väders. Två havsörnar seglar strax bortanför flockarna. Och det är inte bara havsörnar som vi hittar, blå kärrhök, pilgrimsfalk, stenfalk och ormvråk flyger också över oss. När så en av havsörnarna seglar ganska nära oss åker kamerorna fram för att föreviga den vackra siluetten.
Vi planerar så för kommande säsong. Hur ska vi lyckas locka till oss de svårflörtade vråkarna? Vilken mat gillar de bäst? Hur bör vintern vara för att vråkarna ska stanna i den här trakten? Och när ska vi starta utfodringen? Frågorna är många och vi enas till slut om en strategi innan vi packar ihop verktygen och beger oss hemåt.