- v03 – Snömyren del 2

Dagen på myren blev lång och i förra veckan presenterade jag några av de havsörnar som besökte mig. Som ett andra kapitel tänkte jag berätta om, och visa, några av de unga kungsörnar som förärade mig med sina besök.
Årsungar av kungsörn, det vill säga de som föddes i våras, har en enhetligt chokladbrun fjäderdräkt som ger dem ett övervägande mörkt utseende när det sitter. I flykten syns stora vita fält på de annars svarta vingarna, både på ovan- och undersidan liksom den vita stjärtrot. Endast huvudet är melerat i ljusbruna och rödgula nyanser. Dagens svaga ljus gör det svårt att fotografera dem men vid några tillfällen kan jag hänga med när de kommer inflygande mot mig och matplatsen. Försöker få till bilder med lite fart i men det är inte helt enkelt. Det hänger mest på vingpositionen och hur blicken är fästad tycker jag men provar lite olika varianter.
Som vanligt är kungsörnen dominant på matplatsen. Trots att den vid några tillfällen omges av ett halvt dussin äldre havsörnar drar den sig inte för att göra utfall mot någon av dem som den tycker har kommit för nära. När det nästan blivit kväll slår de sig ner i någon av de torrakor som finns på myren framför gömslet. För en stillasittande örn krävs inte lika mycket ljus för att de ska bli skarpa på bilden, det fina dunet som hela tiden rör sig i vinden blir dock aldrig riktigt skarpt. Den starka blåsten gör att fjädrarna på den sida om kroppen som är riktad mot vinden står ut och blottar de underliggande vita dunfjädrarna. Undrar om de fryser, tänker jag, det är väl som att dra ner dragkedjan på dunjackan i motvind en riktigt kulen vinterdag.
Nöjd med dagen stänger jag ner gömslet efter skymningen har kommit och börjar pulsa mot bilen. Snödrevet under dagen har blåst igen det mesta av de spår jag skapade i morse men nu när jag inte har någon örnmat att släpa på, och har ätit upp min egen ranson, går det lättare och jag kommer tillbaka till bilen på skogsvägen utan alltför hög puls. Färden hem blir dock nästan lika vådlig som ditfärden så jag drar en lättnadens suck när jag åter kommer ut på en större och plogad väg.






