- v29 – Sval morgon
Värmeböljan håller Sverige i ett järngrepp. Med temperaturer på en bit över trettio grader trivs i alla fall inte jag i solen. Vissa nätter faller dock temperaturen ordentligt och den gångna natten har varit sval, när jag ger mig av är det bara femton grader. Det blir för ovanlighets skull långbyxor idag och jag tar till och med på mig en jacka när jag stiger ur bilen vid en av Mälarens många fina fågelvikar. Det ligger lite dimma över viken så jag tar beslutet att börja dagen med en vandring över de fina strandängarna. Trots att det varit varmt under lång tid är det dagg i gräset. Stigen är bitvis näst intill igenväxt och mina byxor blir genomvåta upp till knäna. Men det spelar inte så stor roll, de kommer garanterat att torka fram på förmiddagen.
En stor, tung rovfågel kommer bakifrån och flyger över mig, en ung havsörn. Den slår sig ner i toppen av en hög torraka med fin utsikt över hela viken. Studerar den en stund och fortsätter sedan stigen framåt. Lite längre fram ser jag att det rör sig i en smal vassridå. En starkt lysande gul fågel sitter i toppen på ett strå. Det är en familj gulärlor som verkar håller till där. Närmar mig försiktigt. Stannar upp ibland och tar några bilder. Försöker avancera lite till men ärlorna är inte samarbetsvilliga idag. En sävsparv visar också upp sig men inte heller den låter mig komma så mycket närmre. Man ska inte jaga fåglar som tydligt markerar sin ”comfort zone”, bättre då att vänta tills det dyker upp mindre skygga individer. Fortsätter min vandring och hör plötsligt det egenartade och monotona ljudet av en gräshoppssångare. Det påminner faktiskt om en gräshoppa eller syrsa. Men ack så svårt att lokalisera varifrån ljudet kommer, fågeln brukar dessutom sitta väl dold i en tät buske. Vänder mig om och vinklar huvudet i en ny riktning för att på så sätt få en ny bäring till ljudet. Ser samtidigt en ljus siluett i det höga gräset som skulle kunna vara en fågel. Kollar med kikaren och inser att det faktiskt är sångaren som sitter där. Bestämmer mig för att göra ett försök på den här individen och det går över förväntan. Han är så inne i sången att han inte noterar mig utan låter mig komma rätt nära. Sitter dessutom fint till på en torkad blomma. Jag får manövrera mig lite i sidled för att slippa grässtrån framför och bakom honom. Den lågt stående solen bakom mig skapar ett mjuk och fint ljus. När både fågel och miljön dessutom ligger i samma färgskala kan det bli riktigt fina bilder tänker jag.
Morgondimman har lättat och jag har tagit mig ut på spången som går tvärs igenom vasshavet. Årets bladvass har vuxit ordentligt och hänger bitvis över spången så att jag får bana mig fram. Hör några få skäggmesar men ingen inom synhåll. En häger sitter på andra sidan av kanalen men det är fullt med vasstrå mellan mig och den. Jag hittar till slut en lucka där jag kan få en bild innan den flyger iväg. Framme vid gömslet är det lugnt och stilla. Riggar upp kameran och sätter mig att vänta. Först ut på scenen är ytterligare några hägrar. De har den goda smaken att först svepa förbi gömslet för att låta mig få några flyktbilder på dem. Men så blir de osams av någon anledning och börjar tjafsa med varandra. Den jagade försöker undkomma genom att flyga rakt uppåt men den andre följer efter. Där uppe blir det turbulent, de stora fåglarna flyger runt varandra och skränar högt. Sen hugger den ena tag i den andres fot med sin stora näbb och håller fast. Den fångade flaxar febrilt och skriker under det att han försöker komma loss. Till slut släpper nummer två och lugnet lägger sig åter.Nästa drama utspelar sig i vattnet precis utanför gömslet. Ovanpå gömslet häckar ett fisktärnepar men en av deras små ungar har trillat ner och hamnat i vattnet. Den kan visserligen simma men inte flyga. Där är den ett lätt byte för både fåglar och större gäddor. Föräldrarna flyger ner till ungen med jämna mellanrum, både för att ge den mat men också, som det verkar, försöka locka den att simma till en någorlunda säker plats. Om det nu finns någon sådan här i viken där vassen går ut i vattnet så att inga stränder finns att ta sig upp på. Det tar säkert en dryg vecka för ungen att bli flygfärdig men chansen för den att överleva den tiden i de här farliga vattnen är nog mikroskopisk.
Nu har gömslet fyllts på med fler fågelskådare och fotografer. Alla bänkade med förhoppningen om att en av de fiskgjusar som patrullerar viken kommer förbi och gör ett av sina spektakulära dyk efter fisk framför oss. Spänningen stiger när en gjuse seglar in över gömslet. Den stannar upp och står ryttlande ovanför oss och spanar. Men tyvärr blev det inget dyk här idag. Man får hoppas den hittade fisk i någon annan del av viken. Själv tröstar jag mig med mina sista smörgåsar och resten av termosens innehåll.
Ibland behöver inte fågeln vara så nära för att det ska bli en bra bild. Gulärlan lyser så fint mot den mörka skogen i bakgrunden:
Några av de hägrar jag stötte på:
Och som började att bråka:
Fisktärnan och dess unge:
Fiskgjusen som aldrig dök:
Hör på den säregna ”sången” från en gräshoppssångare:
