- v36 – Premiär vid småfågelmatningen
Många av lövträden i blandskogen jag färdas genom har redan fått höstfärger. Det beror på den torra sommaren. När träden inte får tillräckligt med vatten så slutar de transportera fukt till löven för att istället behålla vattnet i rotsystemet. På så sätt skyddar sig trädet från att dö av uttorkning men istället blir löven gula, röda eller bruna och faller av i förtid. Fåglarna har också fått höstkänning. En del har redan dragit söderut men de som inte flyttar för en mer tillbakadragen tillvaro i våra skogar. Jag är på väg till vår matning en bit norr om Västerås. Än har vi inte börjat på riktigt men områdets fåglar är efter flera säsongers matning alltid lite nyfikna på platsen. Förmodligen tar de dagligen en sväng förbi bara för att kolla om det möjligen har dukats fram något. Och hittar en nyutlagd mat där så går snart djungeltelegrafen till de övriga skogsfåglarna. Så idag tänker jag bjuda dem på lite ”försäsongs-matning”.
Precis som i vintras kommer några mesar fram redan när jag lägger ut jordnötter och fågelfrön. Drar mig undan ett stycke, sätter mig ner och inväntar fler gäster. Talgoxen och blåmesen får snart sällskap av både svartmes och tofsmes. Lite speciellt med den här platsen är att de två snarlika mesarna entita och talltita uppträder sida vid sida. Entita trivs normalt i lövskog och öppna marker medan talltitan är en barrskogsfågel. På så sätt är det oftast lätt att sluta sig till vilken tita man har framför sig men här finns båda. Förutom på lätet kan det vara knivigt att skilja dem åt, de har i princip samma utseende men nyansen på den gråbeigea ryggen skiljer lite. Talltitans ljusa bräm på vingpennorna, vilket syns som ett ljust sträck på ryggen när vingen är hoplagd, är kanske det bästa karaktären.
Hör så att en större hackspett är på ingående. Han har spetsat in sig på jordnötterna jag placerat i en gammal torkad trästock. Nötväckan som är en tuffing får flytta på sig när den större spetten närmar sig. Några bofinkar vågar sig fram medan en rödhake håller sig i bakgrunden. Fåglarna är snabba och det är inte lätt att få bilder på dem. Fokuserar jag på en gren sätter de sig på nästa, har jag ställt exponeringen när solen var framme så hinner den gå in bakom ett moln när fågeln landar, osv. Efter många försök har jag förevigat de flesta. Endast nötkråkan, som bara var på ett tillfälligt besök, fick jag vara utan. Men det måste ju finns något nytt till nästa gång…
Bläddra i kavalkaden av dagens matgäster. Först entita och talltita, se hur lika de är! Sen herr och fru bofink, blåmes, talgoxe, svartmes, tofsmes, nötväcka och till sist större hackspett
