Veckans bild

  • v23 – Doppingarnas sjö

    Ännu en strålande fin vårmorgon där jag får vara med när naturen vaknar. Idag sitter jag vid strandkanten av en liten fågelsjö. Definitionen av en sådan, enligt mig, är en sjö med en skrattmåskoloni. Det kontinuerliga skränet från dessa fåglar bildar den ljudmatta som krävs för att skapa den rätta känslan av en fågelsjö. Mängden av fåglar i kolonin gör det omöjligt för rovdjur att obemärkt närma sig. På så vis skyddar måsarna varandra men många andra fåglar drar också nytta av skyddet och häckar i eller nära kolonin. Jag ser flera olika arter av änder liksom sothöns och enstaka storskarvar som simmar i olika delar av sjön. Platsen är också rik på doppingar, de gillar mindre vatten, gärna med en mosaik av vassruggar och annan kraftig vegetation. Precis som det är här. Förutom skäggdopping och svarthakedopping har jag tidigare också sett gråhakedopping på den här platsen, en av de mer sällsynta doppingarna i Sverige.

    Förutom larmet från alla sjöfåglar hörs en rad fågelröster från skogen runt sjön, starkast av dem alla är göken som just nu gal i öster. Svalor sveper över vattenytan på jakt efter insekter och i en buske bakom mig sitter en ärtsångare och sjunger. En strof som påminner om en gammaldags träskallra för barn. En rörhöna korsar kanalen rakt framför mig, från en vassrugge till en annan. En sothöna kommer simmande med sina två små ungar som inte är många dagar gamla. De motsäger min teori om att alla djurungar ska vara gulliga för att föräldrarna ska ta hand om dem, de här är verkligen fula som stryk. Men modershjärtat verkar bulta i mamma sothöna för hon är verkligen fokuserad på att mata och övervaka dem.

    Efter ett tag blir det lugnt framför mig och jag tänker precis ta fram min frukost när en liten knytnävsstor fågel plötsligt uppenbarar sig framför mig. Fem meter ut i vattnet dök den överraskande upp från ingenstans. En tiondels sekund tror jag att det är en andunge, på grund av storleken, men sen ser jag att det är en smådopping. Sveriges minsta doppingen, stor som en knytnäve, är ofta svår att hitta då den gillar att hålla sig dold i vegetationen i mindre dammar. Som tur är har jag kameran rätt positionerad och inställd så på de få sekunder den är synlig hinner jag ta ett par bilder. Sen dyker den och försvinner, trots att jag länge spanar efter den hittar jag den inte mer. Tur att jag fick några bilder annars hade jag kanske börjat tro att jag drömt den.

    Senare under morgonen glider en gråhakedopping förbi mig, även den dök hastigt och oväntat upp och även den gav mig bara några sekunder för att låta sig fotograferas. En skrattmås landar så lätt och elegant utanför mig, det ser ut som att den knappt väger någonting där den flyter lätt som en kork på vattenytan. Så studerar jag en fiskgjuse som länge ryttlar högt ovanför sjön och sen störtdyker ner i vattnet. Upp kommer den med en lite fisk i klorna som den flyger iväg med. Till boet får man förmoda.

    Bläddra bland bonusbilder på några av de andra fåglar som jag såg i sjön. Herr och fru gräsand respektive snatterand, rörhöna, skrattmås och gråhakedopping:

Tidigare Veckor

Årsvis