v42 – Våra vanligaste mesar

Ute i vår fina natur igen, idag i skogen och letar småfågel. Våra vanligaste mesar, talgoxen och blåmesen håller mig sällskap. Men bara för att jag fjäskar för dem genom att lägga ut solroskärnor och andra godsaker. Normalt är det ju mer sällsynta fågelarterna man letar efter men idag tänkte jag ägna dessa välkända mesar lite mer uppmärksamhet. De är ju ganska färggranna, blåmesen med sin skarpt ljusblå hjässa och talgoxen som inte bara har ett intensivt gult bröst utan också en mild och vacker olivgrön färg på ryggen. Men hur det än är så känner jag ändå att man behöver få till något alldeles extra när de fåglar som finns i var och varannan trädgård i stan ska avbildas. Det finns fortfarande en hel del vackra höstfärger kvar i naturen så jag positionerar mig så att jag får lite röda buskar i bakgrunden och några gulgröna löv i förgrunden när jag riktar kameran mot stubben där maten finns. Sen är det bara att vänta.

Först fram är nötväckan. Han har jag sen tidigare många bilder på men fotograferar honom ändå. Dagarna i skogen är sig aldrig lika så det blir alltid lite variation i bilderna och om inte annat så blir det ju också mer träning. För träning behövs när man ska fotografera dessa små och snabba fåglar. Det är mulet och ganska mörkt idag så ljuset räcker inte till att ta bilder på flygande småfåglar. För det krävs det exponeringstid på delar av en millisekund, där kameran i sin tur kräver mycket ljus. Därför får jag hålla tillgodo med stillasittande fåglar. När nötväckan lämnat stubben med näbben full av frön så kommer mesarna. Talgoxarna är talrikast, ibland kan det vara både två eller tre på stubben. Men om det är svårt att fotografera en ensam fågel så är det näst intill omöjligt att lyckas få två eller tre bra samtidigt på bild. Förutom att de måste vara på exakt samma avstånd från mig, för att vara i skärpeplanet, så ska de också vara någorlunda still, titta åt mitt håll och helst också hålla en trevlig pose. Vid samma tillfälle. Och så ska jag hinna reagera och trycka av. På de tiondelar av en sekund som det tar från det jag uppfattar en bra situation tills jag hunnit trycka av så hinner alltid en, men oftast båda eller alla, röra sig. Därför koncentrerar jag mig mest när det sitter en ensam fågel på stubben.

Jag hinner också få några bilder på blåmesen innan några av mina vänner kommer upp för backen till mig. Vi hade kommit överens om att träffas för att fylla på mat och fixa till några av vår mer eller mindre naturliga ”fågelautomater”. Det blir lite arbete men också en hel del diskussioner om vilka fåglar som kan förväntas kommande vecka och vilken mat som fungerar bäst till dem. Det är några som filmar och söker sina vinklar och utmaningar medan vi andra fotograferar stillbilder och letar andra positioner. Men vi delar alla en passion för fåglar och naturen. Och att avbilda dem i den.