Det är tidig morgon och jag är på väg upp genom Svartådalen i den mörka natten. Den sista, mindre vägen har nästan växt igen men jag tar mig fram till platsen vi brukar parkera på. Spänner på mig ryggsäcken med utrustningen och tar väskan med matsäcken i handen för att sen ta mig ut över fälten längs med den näst intill obefintliga körvägen. Det är mulet, men de har lovat klart väder under förmiddagen, och ett par minusgrader. I skenet av pannlampan hittar jag fram till den gamla ängsladan där vi i ett hörn inrymt ett litet isolerat gömsle. Jag släpar ut ett påkörd rådjur som vi fått i veckan och fyller på mat till småfåglarna. Kryper sen in i gömslet och tänder några stearinljus innan jag sätter på värmekaminen. Nu är det bara och vänta. På ljuset och, förhoppningsvis, några lämpliga fotoobjekt.
I år har vi inte kunnat starta upp vårt örngömsle. Det ligger nämligen inom den zon där det råder beträdnadsförbud på grund av svinpestutbrottet utanför Fagersta.
Istället har vi satsat på att lägga ut mer mat vid det här gömslet. Men det ligger betydligt närmre bebyggelse och vi har därför lite svårare att locka till oss de mer skygga fåglarna. Men det är värt ett försök.
Först på plats, medan det fortfarande är skumt ute, är en korp. Han blir dock inte så långvarig. Istället kommer ett litet gäng skator. De är allätare så de plockar åt sig från småfågelbordet men är även framme och inspekterar den mer kaloririka maten avsedd för de större gästerna. Nu börjar det ljusna från öster även om himlen fortfarande är täckt av moln. Runt bordet med fågelfrön svirrar det av mindre fåglar. Gulsparv, grönfink, nötväcka och några olika mesar noterar jag. En gröngöling flyger högljutt förbi men stannar inte. Det gör däremot en större hackspett som blir nästa gäst på fågelbordet.
Så ser jag en stor klump i toppen på en hög gran ungefär femhundra meter bort. Kollar med kikaren. Jodå, det är en havsörn. Kanske spanar han på godsakerna framför ladan. Nu blir det spännande. Ska han våga sig hit? Sitter där en halvtimme. En kråka mobbar honom men han sitter lugnt kvar. Ytterligare en halvtimme går innan han plötsligt flyger iväg. Men inte åt mitt håll. Det var väl andra jaktmarker som lockade. Istället flyger en ormvråk över ängen. Han slår sig ner i en skogsdunge till höger om mig. Där sitter han och ugglar i en knapp timme innan han också drar vidare. Jag får nöja mig med mina småfåglar och med sista delen av min matsäck. Någon sol kom aldrig fram men det gjorde å andra sidan inte några rovfåglar heller. Bättre lycka nästa gång.
Bläddra bland fler bilder på skatan och på hackspetten
