Varfågeln är en relativt ovanlig fågel och den uppträder dessutom så gott som alltid ensam. Men där den finns är den lätt att upptäcka eftersom den trivs i öppna marker där den alltid parkerar i toppen på busken med bästa utsikten. Där vakar den över området efter byten som insekter och sorkar och dess latinska namn betyder också vaktare. Det latinska familjenamnet betyder slaktare vilket den fått för sin vana att spetsa sina offer på en taggig gren. Som ett slags skafferi. Trots att varfågeln är lätt att hitta är det nästan omöjligt att komma den nära, skygg som den är, vilket gör den svårfotograferad.
I ett fotogömsle sitter jag ofta en hel dag, ibland mindre men alltid minst några timmar. Ofta är det en eller några specifika fågelarter jag väntar på och som jag vill fotografera ordentligt. Lite av charmen är att man aldrig vet om det kommer att dyka upp något. Eller om väder och ljus är med eller mot en. Under de långa timmar i väntan på dagens art händer det ibland att en helt annan fågel plötsligt uppenbarar sig framför kameran. Vi brukar kalla dessa för bonusfåglar och det är lika roligt varje gång man får en sådan överraskning. Utanför vårt gömsle vi har för örnfotografering lägger vi ut kött för rovfåglarna men också solrosfrön för småfåglar. Då har vi något att titta på när rovisarna lyser med sin frånvaro. Vi sätter också upp späck, margarin eller annat kaloririkt fett som fåglar behöver under kalla vinterdagar.
När kungsörnen utanför örngömslet, som blev förra veckans bildporträtt, har ätit klart blir det lugnt på vår scen. Under dagen ser vi örnar som sitter i trädtopparna på andra sidan myren. Ibland är de uppe och flyger men oftast sitter de bara stilla och väntar. På vad vet vi inte men ner till oss kommer de inte. Runt fågelmataren med frön svirrar mest blåmes och talgoxe. Herr och fru större hackspett kommer ibland och förser sig av fettet på trädstammen intill. Då det är svårt att hålla fokusen uppe på omgivningarna när det inte händer så mycket turas vi om att spana och att vila. ”Vad är det där för fågel?” Jag väcks ur min studie av något på min telefon och tittar på min följeslagare för dagen. ”Det ser ut som en nötväcka, men inte riktigt”. Jag tittar i riktningen han pekar och går syn på fågeln som sitter högst upp i en grov torr gren. ”Varfågel” Jag dyker snabbt ner bakom kameran och får in den i sökaren. Så här nära har jag aldrig varit en sådan förut så det blir en del bilder när den rör sig mellan grenarna. Så dyker den ner till späcket. Det var alltså det som drog. Efter ett tag kommer den fram igen och sätter sig ännu närmre. Det får bli några bilder till.
När mörkret nästan lagt sig över myren kan vi smyga ut och stänga kojan. Njuter av den fina miljön där vi pulsar genom den lätta, fina nysnön på väg till bilen. Även om dagen inneburit en hel del väntan så känns ändå närkontakt med både den kraftfulla kungsörnen och den vackra och lite mystiska varfågeln som bingo.
Bläddra bland fler bilder på bonusfågeln:
