v9 – Skogsmatningen

Hemma i Västmanland igen. Här har mycket av snön smält i blidvädret och jag vågar nu åka på den lilla skogsvägen ut till vår småfågelmatningen igen. Över åkern lerigt och stora vattenpölar men när jag kommer in i skogen är det ren isgata. Kör sakta och försiktigt och kommer lyckligt fram. Sätter på mig ryggsäcken och vandrar upp mot matningen. Fläckvis ligger snön kvar här i skogen och jag går igenom på ett ställe där det visar sig vara vatten under snön men kommer ändå torrskodd fram till matningen där några mesar väntar på mig. Tömmer hela påsen med frön i favoritstubben och toppar med två nävar oskalade hasselnötter. De senare hoppas jag ska locka ner nötkråkorna. Sen är det bara att slå sig ner i det enkla gömslet vi iordningställt på platsen. Mesarna är inte särskilt rädda för mig men jag vill gärna locka fram andra arter som är mer försiktiga av sig.

Inledningsvis är det lite trögt med besök, förutom de vanliga mesarna så har nötväckan och koltrasten hittat maten. Men ganska snart väller det in domherrar. Inte bara några enstaka utan en hel flock som fullständigt tar över platsen. I kraft av sin storlek sätter de sig i respekt gentemot de mindre mesarna som vackert får vänta och utnyttja de korta perioder när domherrarna lämnar matningen. Bara en del nötväckor vågar sätta sig upp mot domherrarna. Noterar att det är honorna av domherrarna som verkar vara mest aggressiva, både mot hannar och andra honor. Många tillfällen blir det till fotografering av både hannarna med det klarröda bröstet och de lite mer diskret färgade honorna. På stubben försöker jag föreviga det kiv och bråk som uppstår kring maten. Det visar sig svårt då det mulna vädret ger ett väldigt svagt ljus som inte tillåter de korta exponeringstider som krävs för att fånga de blixtsnabba attackerna. Tar även bilder när de mellanlandar i en liten grantopp intill stubben. Där får jag en mycket mjuk bakgrund då avståndet till marken bortanför är långt. Det ger stilistiskt rena bilder där fågeln framträder väldigt fint men jag kan tycka att dessa bilder kan bli lite tråkiga. Detta speciellt vid en ren profilbild så jag passar på när de vrider på sig. Ser så en annan plats de ibland vilar på, i toppen på en torr pinne, som jag nu fokuserar på. Där har jag en gren från en gran i bakgrunden som på ett diskret sätt tillför lite av den miljö de lever i till bilden. Allt som allt får jag en viss variation i bilderna på både hannar och honor.

Så hör jag lätet från en avlägsen nötkråka och börjar spana efter den. Det tar en stund men plötsligt glider den ner på stubben framför mig. Jag vrider på kameran mot den men tydligen för häftigt för nötkråkan kastar sig iväg. När den kommer tillbaka fem minuter senare så är jag mer försiktig och kan snart ta bilder på honom när han väljer nötter från stubben. Nöjd med valet flyger den så iväg med nöten, säkerligen för att bygga på någon av sina matgömmor. Nötkråkan är strax tillbaka för att hämta nya nötter och jag får nya möjligheter till fotografering. Så håller det på ett tag och jag börjar tycka att besöken kommer ovanligt tätt innan jag inser att det är två individer som växelvis besöker mig. Kommer man så här nära dem kan man urskilja små olikheter i det fina mönstret av vita fläckar de har i fjäderdräkten som i grunden är mörkt brun. Könen är lika men jag gissar att det är ett par. Förmiddagen går fort när det är mycket att titta på och att fotografera och jag inser när jag kastar en blick på klockan att det är dags att bryta upp. Packar ryggsäcken, häller ut resten av nötterna i stubben och vandrar försiktigt ner mot bilen.