v15 – Premiär på orrmyren

Klockan ringer fyra. Utanför kojan är det becksvart. Vi masar oss ur sovsäckarna och tar tyst på oss kläderna innan vi kliver ut i natten. Det är stjärnklart vilket bådar gott men ändå inte så kallt. I skenet från pannlamporna tar vi oss ut på de hala spängerna som leder ut till tältgömslena ute på myren. Efter snösmältningen och en del regnande är vattenståndet extremt högt och de höga stövlarna kommer väl till pass då flesta av planken ligger en bit under vattnet. Med mer tur än skicklighet lyckas vi hålla oss på spången och kommer torraskodda ut och äntrar var sitt gömsle. Väl därinne kan man pusta ut och invänta gryningen.

Gårdagens hårda vind har bedarrat och det är alldeles lugnt utanför. Men så, klockan är kvart i fem, hörs ett vingfladder utanför. Sen ett försiktigt läte från en orre. Och så, som på en given signal, sätter alla tuppar igång och börjar bubbla samtidigt. Ljudtrycket känns öronbedövande efter nattens stillhet. Det är fortfarande väldigt mörkt så det är svårt att urskilja var de håller till och att fotografera är inte att tänka på. Det är bara att njuta av att vara på plats och uppleva spelet. Efter bara tjugo minuter tar plötsligt alla fåglarna till flykten, något har tydligen skrämt dem. Lika plötsligt som serenaden startade, lika plötsligt blir det alldeles tyst igen. Det blir en lång väntan på att de ska återvända men strax efter sex är de på plats igen och spelet verkar fortsätta där det slutade. Det är drygt trettio tuppar som är utspridda på en yta på knappt hundra meter i diameter. Nu har det blivit ljust och det är inte långt kvar till soluppgången. Många av tupparna letar upp en antagonist eller sparringpartner. Först står de och blänger ilsket på varandra. Sen vaggar de lite fram och tillbaka som något slags skenutfall. Ibland nöjer de sig med det men andra gånger ryker de ihop så fjädrar och dun ryker. Det ser livsfarligt ut där de med näbben hugger och klorna klöser varandra. När jag i efterhand studerar bilderna från dessa slagsmål ser jag att de vid själva attacken stänger en slags extra ögonlock, förmodligen för att försöka skydda de känsliga och viktiga ögonen. I vilket fall som helst ser jag ingen som blir allvarligt skadad. De verkar mest ruska på sig och sen vara redo för nästa dust. Vid ett par tillfällen lättar hela flocken och söker skydd i de omgivande träden. När de en stund senare återvänder verkar de söka upp samma plats och även om jag inte kan skilja de olika individerna från varandra så inbillar jag mig att det samma par som fortsätter att utmana varandra som innan avbrottet. Några hönor ser jag inte till så man kan ju undra vem de spelar för. Kanske är det bara genetiskt betingat att de ska göra så. Eller så hoppas de att det någonstans sitter en höna som ska bli imponerad av dem. Eller så är det bara träning inför dagen då damerna anländer.

Förutom orrspelet dyker det också upp några bonusfåglar utanför våra gömslen under morgonen. Först ett par tranor som långsamt och elegant skrider förbi spelet innan de tar till vingarna och flyger bort. Lite senare simmar ett par grågäss förbi på en av myrens klarvattenytor. Vid flera tillfällen ser jag att fiskgjusar flyger förbi med stora grenar i klorna. Det är ett nyanlänt par som brukar häcka i en ganska klen tall i bortre änden av myren. Varje vinter blåser deras bo ner och varje vår bygger de upp det igen. Plötsligt ser jag en stor skugga svepa in över myren. En ung havsörn. Den sätter sig i det höga gräset i andra änden av myren och tittar lite intresserat på orrarna. Men de är inte nämnvärt störda av den stora jägaren. De vet säkert att den är alltför klumpig för att kunna fånga någon av dem då de snabbt tar till vingarna om han skulle närma sig.

Idag håller spelet på länge, klockan är halv tio när de för sista gången lämnar arenan. Några sitter i träden runt myren och vi stannar kvar en stund i gömslena för att inte oroa dem i onödan. Under tiden äter vi upp det sista av frukosten och packar ner utrustningen i ryggsäcken. Vi återvänder så småningom till kojan vid myren kant, plockar ihop våra saker och vandrar mot skogsvägen där vi parkerat. Väldigt nöjda med morgonens upplevelse.