v16 – På nya marker

Efter att under flera vårar ha upplevt orrspel på samma myr har jag nu hittat en ny där det också finns chans på orrar. Den är lite torrare och är omgiven av fin barrskog. Det ska bli spännande att prova den och i bästa fall får jag också bilder på orrar i en ny miljö. Här finns ingen koja att övernatta i och heller inga uppsatta gömslen. Istället får jag släpa med mig ett eget tältgömsle och tillbringa hela natten i det.

Skogsvägen är smal och dålig så jag kör försiktigt sista biten. Parkerar på en låg klipphäll, plockar ut ryggsäcken med gömslet och sovutrustningen och börjar vandra ut mot platsen jag valt ut. Eller snarare vada ut, första biten går över en våtmark som är rejält blöt. Sen går det lite lättare genom en gles tallskog tills jag kommer fram till nästa surdrag som ska passeras innan jag når en låg berghäll som bildar en udde som sticker ut mitt på myren. Det är ett väldigt mysigt ställe med vacker utsikt åt många håll, ett riktigt smultronställe. Jag lägger ner utrustningen och tillåter mig en stunds vila innan jag går tillbaka till bilen för att hämta resten av prylarna. Det är kämpigt att gå i den blöta myrmarken med tung packning så jag är rejält trött när jag äntligen fått ut allt på udden. En bit ut på myren hittar jag ett litet parti som är några decimeter högre än omgivningen, lite torrare än resten av myren och omgiven av några småtallar. Här monterar jag upp gömslet, rullar ut sovsäcken och kryper in. Det blir en lugn kväll, några tranor ropar i fjärran och längst bort på myren ser jag en sångsvan. Kvällen går fort och när jag lägger mig att sova undrar jag om morgon kommer att bjuda på något och i så fall vad.

Vaknar några gånger under natten och lyssnar efter liv i den kolsvarta natten. Det är mestadels lugnt men strax före gryningen hör jag en upprepad och entoniga vissling från skogen, en sparvuggla. Lite senare hör jag dagens första livstecken från en orre. Härligt, då finns det i alla fall orre på myren. Långsamt ljusnar morgonen och en taltrast börjar sjunga i skogsbrynet samtidigt som himlen färgas röd i öster. Jag kikar försiktigt ut genom gluggen på gömslet och ser några orrtuppar som spelar en bit bort på myren. Jag riggar försiktigt upp kameran men konstaterar att det än är för mörkt och att spelet pågår lite utom räckhåll från den position jag valt. Jag lägger mig ner och försöker lyssna mig till några fler av myrens bevingade invånare. Efter ett tag urskiljer jag ljungpiparens sorgsna läte och lite senare hör jag även en storspov. Det är vadarfåglar och båda är relativt ovanliga här i Mellansverige så det är extra roligt att hitta dem här på samma myr.

Nu klättrar solen upp över skogsridån i myrens östra kant och belyser orrspelet väster om mig. Jag räknar till sju tuppar varav några har parat ihop sig för att mäta sina krafter mot varandra. Jag monterar på mitt längsta teleobjektiv och tar några bilder där orren får bli en del av en bild som visar mycket av den fina miljön runt spelet. En av tupparna verkar vara lite mobbad och blir bortkörd av de andra. Efter ett par försök att få vara med de andra ger han upp och söker sig istället åt mitt håll. Där spelar han för sig själv och kanske för någon inbillad höna, jag ser i alla fall inte till någon sådan. Under spelet sträcker han på sig och bubblar. Ibland gör han ett flaxande hopp på stället. Sakta förflyttar han sig närmre mig och jag får till slut närbilder på honom även om solen vid det här laget har gått i moln. När spelet så småningom tar slut har jag ro att ta en frukost innan jag packar ihop min utrustning och påbörjar den tunga dubbelvandringen mot bilen.