v17 – Natt i tjäderskogen

Jag bromsar in, en duvstor fågel flyger upp från vägkanten och in i skogen. En järpe. Vår minsta vilda hönsfågel, vackert tecknad men ack så skygg. En dröm att få fotografera. Men enda gångerna jag sett den har varit så här från bilen. Fortsätter vidare och när jag kommer fram lastar jag utrustningen i ryggan och vandrar den välkända stigen upp på hällarna. En tallskog med inslag av gran, björk och någon rönn. Renlaven lyser vitt på marken och det känns fel att gå på lav och mossa då den lätt slits isär när foten glider i det fuktiga underlaget. Håller mig därför på stigen och är snart framme vid tältgömslet. Lastar in mina saker och tar sen en liten runda för att föreviga den vackra skogsmiljön i kvällsljuset. När jag är tillbaka är det dags att krypa in och stänga om sig för att på så sätt vara osynlig när tjädrarna kommer. De flyger till sitt sovträd tidigt på kvällen, alldeles vid den plats där de ska spela imorgon bitti. Att tillbringa natten med översikt över spelplatsen för att riktigt förvissa sig om att inga rovdjur finns i närhet ger dem förmodligen en ökad trygghet. När de väl är inne i spelet brister säkert uppmärksamheten.

Det har blivit skymning när jag hör den första tjädern flyga in och sätta sig i ett träd strax ovanför. Ytterligare en tupp landar i närheten när det nästan blivit mörkt. Det bådar gott inför morgonen. Ligger sen och lyssnar efter kvällens övriga fåglar. Det är rätt stilla men en ringduva hoar, en korp flyger förbi och långt borta i fjärran tutar en rördrom. Innan jag somnar hör jag en morkulla som drar förbi med sitt väldigt speciella läte. Vaknar till under natten och lyssnar på två kattugglor som konverserar med varandra, förmodligen ett par. På efternatten hör jag också en pärluggla som hoar.

Vid fyratiden kommer de första ljuden från en spelande tjädertupp, på avstånd dock. Fortfarande alldeles svart ute så jag ligger kvar i sovsäcken där det är förhållandevis varmt. Åtminstone varmare än utanför där temperaturen nog är runt noll. Ligger och väntar på att höra en tupp på närmare håll men det går trögt. Gryningen kommer men ingen tjäder verkar vilja spela här idag. Jag krånglar mig upp ur sovsäcken och börjar spana. På andra sidan en sänka ser jag en tupp som spelande går fram och tillbaka. Jag monterar upp kameran men det är hela tiden träd och buskar i vägen. Istället lyssnar jag på morgonens ljud. En råbock skäller på andra sidan skogen, tranor och orrar hörs från någon närbelägen myr och några sångsvanar passerar flygande över området. Morgontimmarna passerar men ingen tupp spelar framför gömslet. Istället följer jag tjädern på andra sidan sänkan och vid ett tillfälle står han en kort stund i en glugg mellan alla träd och jag tar några bilder på honom fastän det är på långt håll. Tur att tjädrar är så stora. Klockan nio ger han slutligen upp och det strax senare gör även jag det. Skönt att krypa ur gömslet och få sträcka på benen under promenaden tillbaka till bilen. Bättre lycka nästa gång.