v32 – Vitfågel

Vitfågel är ett samlingsnamn på trutar och måsar. De betraktas av en del som havets kråkfåglar, det vill säga inte så spännande eller intressanta. Men som uppväxt vid kusten ser jag dem som en omistlig del av den marina miljön. Vad vore en en sommarmorgon i skärgården utan att väckas av fiskmåsens gnällande eller trutens mörkare skränande? Och om man bortser från att de är vanliga så är de faktiskt värda att beundra i sin vackra vita dräkt med kontrasterande grå eller svarta vingöversidor. Med samma grundfärger och minst lika vackra, men betydligt smäckrare, är våra tärnor. I min skärgård är silvertärnan den vanligaste tätt följd av den snarlika fisktärnan. Vissa år häckar den stora skräntärnan med enstaka par och ibland gästas området av den kentska tärnan.

Dagens båttur går till de västra delarna av skärgården. Det är en härlig morgon även om luften känns sval, kanske delvis nedkyld av det kalla vattnet. När jag mätte vid bryggan igår var det bara åtta grader vilket är anmärkningsvärt lite för att vara mitt i sommaren. Det beror på de ihållande nordvästvindarna som pressar ut det varma ytvatten ut ur Hanöbukten och som i sin tur ersätts av kyligare vatten från de djupare lagren. Målet för utflykten är de mindre och obebodda öarna där skärgårdens största koloni av vitfågel finns. Gråtruten dominerar men här finns också den mer sällsynta silltruten liksom havstruten. Skrattmåsar som bildar stora kolonier på hundratals, och ibland tusentals, fåglar vid inlandets näringsrika slättsjöar häckar istället här ytterst fåtaligt. Fiskmåsarna finns det desto fler av, även om de minskat de senaste åren, och häckar lite varstans här ute. Nu har årets trutungar vuxit till föräldrarnas storlek även om de fortfarande har den mer kamouflerande gråspräckliga dräkten som ska skydda dem från rovfåglar. Ännu är det också föräldrarna som förser dem med mat. Jag glider förbi vitfågelön i långsam fart och får några bilder på den unga truten på stenen vid öns strand liksom på dess föräldrar. I övrigt är det betydligt glesare med fågel på skären. Ett gäng storskarvar står likt stenstoder på de yttersta stenarna, en del med vingarna utspända för att torka dem.

Jag tar nu sikte på några grynnor lite längre ut och stryper motorn strax innan jag nått fram. Låter därefter vinden och vågorna sakta föra båten framåt. Ser en familj silvertärnor som håller till på några stenar. Likt trutarna matas fortfarande ungarna som skriker efter mer så fort mamma eller pappa kommer i närheten. Jag får några bilder när den vuxna fågeln flyger förbi ungen och sedan även när de båda sitter på samma sten. Drar igång motorn och kryssar mellan öar mot norr. Möter ett gäng gråhägrar som med tunga vingslag flyger västerut vilket även en större flock skrattmåsar gör. De senare är en del av det omfattande sträck som jag noterar under sensommaren varje år. De är nu på väg mot vinterkvarteren. Själv styr jag mot hemmahamnen.