v36 – Vem gömmer sig i vassen?

Askövikens strandängar breder ut sig framför, och under, mig. Jag sitter längst upp i det höga fågeltornet på vikens norra sida och intar dagens andra frukost. Morgonens vandring hit runt viken var skön även om det inte kryllade av fågel precis. En brun kärrhök jagade över strandängarna och ett gäng tranor lättade och drog nordväst, förmodligen mot någon åker för att proviantera. Mellan tuggorna sveper jag med kikaren över området. I vasskanten rör det sig hela tiden. Många änder och hägrar, främst vår vanliga grå häger men i en vassvik en bit bort ser jag även en helvit häger, en ägretthäger. En havsörn kommer in rätt lågt över vattnet för att testa om någon av dem visar svaghetstecken. Tydligen inte för han återvänder tomhänt ut mot Mälaren. Jag vandrar tillbaka till Lövsta och bestämmer mig för att åka en tur ner till Tidö.

Här ute dominerar lövskogen som bitvis har börjat skifta från grönt till gult. Efter en allé med gamla ekar öppnar sig ett jättestort fält på min högra sida. Bromsar in och stannar vid vägkanten när jag inser att mitt på fältet går en stor flock med bruna djur. Mufflon. Ett vildfår med ursprung i Asien och södra Europa men har förmodligen aldrig funnits spontant i Sverige. Här har det hållits i jakthägn varifrån några smitit. På andra ställen har de, illegalt, satts ut som jaktbart vilt. Numera finns det mindre populationer på flertalet platser i Mellansverige. Här vid Tidö har jag tidigare sett enstaka mufflon men aldrig så här många. Ute på fältet går någonstans mellan femtio och hundra djur. De mörkbruna baggarna är respektingivande med sina enorma horn. Jag tar mig ur bilen och sätter mig i diket för att fotografera några av dem. De tittar lite misstänksamt mot mig och de djur som varit närmast mig drar sig längre ut på fältet. Förstår inte tjusningen med att jaga detta djur som visserligen inte är ett tamdjur men heller inte speciellt skyggt.

Känner mig inte riktigt nöjd med dagen ännu så jag bestämmer mig för att besöka en anlagd våtmark på väg tillbaka till stan. Kryssar mig fram mellan dammarna som ska minska näringsämnen i vattnet innan det rinner ut i Mälaren. Vid kanten av en av de största sätter jag mig ner i gräset och spanar av vattenytan med kikarens hjälp. Gäss och änder simmar i den bortre delen av dammen. En knipa dyker upprepade gånger efter mat på botten. Några svalor sveper pilsnabbt över vattenytan på jakt efter insekter. Annars är det lugnt i området. Så ser jag i ögonvrån att det rör sig i gräset vid strandkanten strax till vänster om mig. Sitter alldeles stilla i förhoppning om att vad det nu är ska fortsätta åt mitt håll. Min erfarenhet säger mig att när en fågel söker av ett område efter mat så gör de det oftast metodiskt. Med andra ord så fortsätter de i nio fall av tio åt det håll de börjat. Sitter därför blick still i väntan på att få se vad det är som letar mat i vattenbrynet. Försiktigt gör jag kameran beredd. Så ser jag ett huvud, med en rätt lång näbb, mellan grästuvorna. En brushane. Han tittar lite försiktigt åt mitt håll men fortsätter sakta framåt längs strandlinjen. Ibland dold bakom tuvorna och ibland delvis synlig. Så går han en bit ut i vattnet och pickar på botten men skyndar sig snart tillbaka till det skyddande gräset. Till slut är han alldeles intill mig. Ser lite fundersam ut en stund men bestämmer sig för att ta till vingarna och sätta sig i säkerhet på andra sidan dammen. Själv återvänder jag nöjd till bilen.