Det är fortfarande helt mörkt när jag parkerar bilen. Öppnar dörren och hör sorlet av fåglar, tusentals fåglar. En blandning av rop från tranor och gåskackel. De står någonstans ute i viken där de övernattat. Både platsen som sådan, men framförallt sällskapet från alla fränder, ger skydd från både rovdjur och mänskliga jägare. Men nu är det snart dags att bryta upp och söka sig ut till ett fält som erbjuder mat. Förväntan ligger i luften och ljudnivån stiger för varje minut.
Överväger en stund att sätta på mig pannlampan men det svaga men färgstarka gryningsljuset i öster som skvallrar om att soluppgången bara är en timme bort räcker för att kunna följa stigen över ängarna. Luften är skönt sval och den svaga doften av daggvått gräs känns frisk. Med kikarens hjälp och det svaga motljuset som reflekterar sig i vattenytan ser jag nu fullt med prickar ute i den grunda viken. Anar också mängder med fåglar på strandängen innanför. Ökar på stegen lite för att kunna komma lite längre ut innan de börjar lätta. Hinner inte mer än några hundra meter innan en liten flock tranor passerar ovanför mig, ljudligt trumpetande. Väl framme vid det låga men stadiga fågeltornet längst ute vid vasskanten har ytterligare ett antal grupper passerat. Det är fortfarande alldeles för mörkt för att kunna ta vanliga fotografier av fåglarna. Men när de passerar ljuset ovanför skogsranden på andra sidan viken kan jag få siluettbilder på dem. Under den tidiga morgonen koncentrera jag mig därför på de tranor som ensamma, i par eller mindre flockar flyger ovanför viken. Färgen i bakgrunden varierar, från gult och rött till rosa och lila så det blir många bilder tagna i väntan på soluppgången.
Så kan jag äntligen skymta den första starka glimten av solen mellan trädtopparna. Enstaka flockar passerar framför den uppgående solen vilket resulterar i ytterligare några bilder. Snart börjar även gässen att lätta men sällan i riktning mot morgonljuset från mig sett. Flockar med flera hundra fåglar flyger åt olika håll men framförallt med västlig eller nordlig kurs. Varje flock kommer att hitta sitt fält där de under förmiddagen äter sig mätta. Själv känner jag också att det börjar kurra i magen och plockar därför fram det ätbara ur ryggsäcken. Sämre ställen att äta frukost finns det gott om tänker jag. Dock får jag avbryta ett antal gånger för att kontrollera de många fåglar som sveper framför tornet. För varje vecka sjunker vattennivån i viken och blottlägger stora områden sjöbotten. Där formligen kryllar det nu av fågel, främst vadare men en vattenrall har också vågat sig ut en bit från den skyddande bladvassen. Längre ut simmar armador av änder som gång på gång tippar framåt för att komma åt något ätbart från botten. Ytterligare längre ut går de långbenta hägrarna, vanlig grå häger men även många helvita ägretthägrar. Det är svårt att räkna ägretterna när de utspridda över viken ofta förflyttar sig en bit men tjugofyra stycken lyckas jag räkna till som mest.
När morgonen övergår i förmiddag vandrar jag långsamt tillbaka. En stor flock steglitser provianterar i de många tistlar som står överblommade på ängarna och en lärkfalk sveper över vassen på jakt efter sländor eller småfåglar. Det har varit en strålande fin morgon tänker jag när jag sätter mig i bilen och styr hemåt.
Bläddra bland fler bilder från morgonen med tranor:
