I Sverige har vi två finkar av släktet Fringilla. Förutom bofinken, som är vanlig i hela landet, finns i Norrland också bergfinken. Båda arterna är flyttfåglar och tillbringar normalt vinter i Mellan- och Sydeuropa. De enstaka bofinkar som övervintrar i Sverige besöker gärna fågelmatningar och uppträder oftast ensamma. Bergfinken däremot samlas gärna i stora mänger. När det är ollonår i södra Sverige kan det bildas jätteflockar som avsöker bokskogarna där. Något år har man sett en samling på runt en miljon fåglar.
Fullt så många har jag inte räknat med i vår fågelmatning norr om Västerås dit jag nu är på väg men fortfarande finns chansen på finkar där så jag har med mig både solrosfrön och jordnötter. Träden är skrudad i gula, orangea och röda färger och det doftar fuktig skog där jag går uppför backen till matningen. I fjärran ropar spillkråkan men hittills har jag aldrig sett att den varit intresserad av vår matning. Men man ska ju inte ge upp hoppet.
Fördelar dagens mat mellan en gammal stubbe och en urholkad stock. Sätter mig sedan att vänta. Som vanligt är det nötväckan och talgoxen som först är framme och tar för sig. Efter ett tag får jag även besök av den större men mer skygga nötskrikan. Mest intresserad av jordnötterna landar den på stubben och tar för sig av dem innan han flyger iväg. Så ser jag en bofink som letar frön på marken under den stora fågelmataren. Följer dess förehavanden med förhoppningen att den ska sätta sig på ett lite bättre ställe och efter ett tag hoppar den upp på en stock men sätter sig med ryggen mot mig. Jag väntar tills den vänder kinden till innan jag tar ett par bilder på den. Det är en hanne med en ganska blek dräkt, speciellt jämfört med hur den såg ut tidigare under året under häckningstid. Lite mer färger blir det när plötsligt inte bara en utan två bergfinkar också dyker upp. Även de i vinterdräkt vilken är mer brokig än bofinkens och, passande nog, i fina höstlika färger. Den ena individen har mer gult på basen av näbben vilken då borde vara en hanne och den andra följaktligen en hona. Kanske ett par? Efter ett tag blir det lite bråk mellan dem när båda vill komma åt fröna samtidigt. Men det är väl inget som säger att man alltid är sams inom familjen?
Bläddra bland fler bilder på bergfinkarna:
Och några bonusbilder på bofink samt bergfinken med nötväcka
