v43 – Premiär i örngömslet

På väg till gömslet på myren. För säsongens första sittning. Vi började mata för två veckor sedan och nu har det setts flera örnar i området. Vi kör försiktigt på skogsvägen och tur är väl det. Först står en älg vid vägkanten och lite senare blockerar ett stormfällt träd vår färd. Tur att jag slängde in en såg i bagaget det sista jag gjorde innan vi lämnade stan. Snart har vi röjt vägen och fortsätter vidare i mörkret och kommer utan vidare missöden fram till slutet av vägen där vi brukar parkera. En halvmåne lyser svagt upp stigen till myren och vi är snart ute och kan lägga ut en säck proteinrik föda till dagens förväntade fotoobjekt.

När vi tänt några stearinljus, packat upp och gjort oss i ordning inne i gömslet slår vi oss ner och tar det lugnt. Funderar på hur stor sannolikheten är att vi ska få ner några örnar så här tidigt på säsongen. Kikar försiktigt ut och ser nu gryningsljuset i öster men hör inga ljud. Förutom vinden sus. Ytterligare en stunds väntan och så släcker vi ljusen och fäller ner gardinen. Och behöver inte vänta länge innan en ung havsörn flyger in och sätter sig på en av torrakorna som står utanför. Bingo. Vi sitter stilla för att inte skrämma den. Fönstret är visserligen mörktonat men i motljuset så här tidigt på morgonen syns säkert våra ansikten som ljusa ovaler utifrån. Örnen spanar länge åt alla håll och även ner på marken och maten som ligger där. Men vågar sig inte ner utan flyger bort efter ett tag. Vi ser ytterligare fyra havsörnar som rör sig runt myren men ingen kommer nära oss. Det gör däremot en ung kungsörn som plötsligt sveper in på scenen och slår sig ner i gräset en bit från maten. Tittar sig lite omkring men går sen med bestämda steg fram till godsakerna. Och börjar äta. Som vanligt växlar den mellan att nedhukad ta sig några tuggor och en upprätt position där den spanar av omgivningen. Det är en årsunge med jämnt chokladbrun dräkt som nu äter med god aptit. En korp och några kråkor står runt örnen får inte komma fram och äta för honom. Men så är det något som oroar örnen som tar några steg bort i gräset och tittar söderut. Efter viss tvekan tar han till vingarna och försvinner.

Efter det fina morgonbesöket blir det en lugn dag på myren. I omgångar ser vi örnar som flyger över oss. Andra slår sig ner längre ut på myren eller i toppen på någon av områdets låga myrtallar. Men ingen vågar sig fram till maten utanför gömslet. Det blir några långskott med kameran. Under tiden avverkar vi frukost, lunch och eftermiddagskaffe. Solen går ned bakom oss och ljuset försvinner så sakteliga. Först när det blivit skumt utanför flyger några havsörnar in. En i torrakan och andra som vågar sig ända fram till maten. Vi får ställa in kamerorna på långa slutartider och utnyttja sensorns maximala kapacitet för att kunna ta bilder. Och passa på när örnen står alldeles stilla, flyktbilder är inte att tänka på. Och för varje ny pose som vi vill föreviga blir det längre tider tills dess vi inser att det inte går längre. Då drar vi för gardinerna och plockar ihop våra saker medan vi väntar på att örnarna ska äta klart. Först en bra stund efter klockan sex är kusten klar och vi vågar gå ut utan att skrämma några av de skygga besökarna. I de fladdrande ljuskäglorna från våra pannlampor kan vi hålla oss på stigen och hitta tillbaka. I bilen på väg hem konstaterar vi att så här tidigt på säsongen blir det riktigt långa dagar när man måste gå in och komma ur gömslet i mörker.