Idag är det inplanerat en arbetsdag vid gömsle och fågelmatning. Men ska man ändå åka upp till myren så kan man lika gärna göra det tidigt hade jag tänkt. Och få några timmar i gömslet innan sjusovarna dyker upp. Därför sitter jag nu här igen. Väntar på gryningen och hoppas att örnarna är lika morgonpigga som de flugor som genom ett trollslag kommer fram här inne i gömslet när kaminen kommit igång.
Jag behöver inte vänta särskilt länge innan jag ser den första örnen, en ung havsörn, långt innan det blivit fotoljust. Den kommer seglande över skogen och slår sig ner i ett träd på andra sidan myren. Efter ett tag lyfter den och fortsätter mot mig men flyger över gömslet och landar i toppen av ett dött träd rakt åt öster. Solen, som nu enligt kalendern har passerat horisonten, skyms av ett blågrått moln. Men ovan det lyses himlen upp och jag får örnen i fint motljus. Dags för dagens första bild. Ljuset räcker bara till för en stämningsfull siluettbild men det känns som en bra början. Solen klättrar långsamt upp över molnkanten och ger den rödbruna myren ett gyllene skimmer. Då uppenbarar sig ytterligare en havsörn, även denna en ungfågel, och tar sig en inspektionsrunda över det jag lagt framför gömslet. Slår sig ner i ett av träden rakt framför mig. Tittar på kompisen bredvid mig men även åt motsatta hållet. Vad det är som intresserar honom där kan jag inte se, kanske ytterligare någon örn? Bra aktivitet följer med många flygningar framför mig där de tidvis sitter i de närmaste torra träden. Men de vågar sig inte ner på maten. Det gör istället ett gäng korpar och kråkor som mumsar i sig av slaktresterna. Ibland får någon korp fatt på lös en bit och flyger iväg med den i näbben för att få äta ostört.
Klockan är en bit efter tio när mina kamrater, som nu är på väg hit, hör av sig och undrar om det är ok att komma. Eftersom en havsörn precis landat på marken en liten bit bort ber jag dem avvakta en liten stund så att jag förhoppningsvis först kan få lite närbilder på den. Men örnen vågar sig inte ända fram och när han flyger bort meddelar jag arbetslaget att det är fritt fram att köra fram. Att komma till området längs vägen skrämmer bort de eventuella örnar som sitter i träden runt myren. De vågar sig i bästa fall tillbaka framåt kvällen, några timmar efter det att vi lämnat stället samma väg. Värre vore om jag plötsligt öppnade dörren och visade att det kan finnas människor i den lilla kojan. Då kanske de inte skulle komma tillbaka mer den här säsongen, åtminstone inte de individerna som upplevt en sådan överraskning. Allt går nu lugnt till och vi börjar med en fika i gömslet. Där hinner jag berätta om morgonens upplevelser innan vi tar itu med dagens arbete.
Bläddra bland bonusbilder på havsörnarna:
