v02 – Vinterdag på myren

Efter att ha varit förkyld i två veckor kan jag inte hålla mig från att komma ut igen. Idag ska det bli en riktigt fin vinterdag, sen väntar en vecka med blidväder så jag vill verkligen passa på och njuta av vintervädret. Åtta minusgrader visar biltermometern när vi parkerar vid skogsvägens slut. För ett par dagar sedan släpade vi ut ett stort vildsvin så någon ny mat till de stora rovfåglarna behöver vi inte tänka på att ta med. Istället lastar vi vår egen mat och utrustning i pulkan som går lätt att dra på snötäcket. Månen, som nästan är full, lyser på snötäcket. Idag behöver vi knappt pannlamporna för att hitta ut till kojan. Efter de senaste nätternas kyla är vildsvinet rejält fruset, undrar om örnarna klarar av att hacka ut någon mat? För säkerhets skull snittar vi upp det sega skinnet en bit för att öka chanserna att attrahera örnarna. När även småfåglarna fått påfyllning går vi in i gömslet och riggar våra kameror innan vi kan pusta ut en stund.

När ljuset börjar komma fäller vi ner mörkläggningsgardinen från vårt panoramafönster. Den rosa gryningen skvallrar om att det kan bli en fin morgon. Det dröjer inte så länge förrän en ung kungsörn sveper in och landar på vildsvinet. Först tittar han sig bara omkring. Vi sitter stilla och avvaktar med att röra kamerorna. Vi vet att de första minuterna är de mest kritiska då örnen är som mest vaksam och lättskrämd. Så börjar han att plocka bland några lösa delar innan han börjar hacka loss några små tuggor från det hårda köttet. Trots att han har stor och kraftig näbb får han kämpa för att få i sig något. Samtidigt har han slappnat av något och vi kan börja fotografera. Det är en vacker ungfågel, förmodligen i sin andra vinter, som vi har framför oss. Då de första solstrålarna når ner på myren lyser den rödbruna fjäderdräkten intensivt och när solen träffar hans ansikte glimrar de bärnstensfärgade ögonen. Under tiden flyger några havsörnar över oss och sätter sig i träden runt myren, de avvaktar säkert på att kungen ska äta klart. Vilket tar en timme. Sen flyger han upp och sätter sig i samma talltopp som en gammal havsörn. Tydligen går det bra att samsas om utsiktspunkten för de sitter där tillsammans en stund innan de flyger vidare, men åt olika håll.

Så väntar vi på att havsörnarna ska våga sig ner. Men det gör de inte. De byter ibland träd att sitta och spana ifrån men de kommer aldrig ner till maten. Det närmaste är en gammal havsörn som landar ute på myren ett bra stycke ifrån oss. Men som lättar och flyger bort mot för oss okända jaktmarker. Vi tar istället lunch och när kaffet också är urdrucket får vi besök av en varfågel. Den gillar att sitta i toppen av en buske eller pinne i öppen terräng där den har bra sikt runt om sig. Trots att den saknar färger är det en vacker fågel och där det vita bröstet lyser trots konkurrensen från ljusa snötäcket. Efter en stund flyger den ner till örnarnas mat där det verkar som den lyckas hacka i sig lite kalorier. I avsaknad av rovfåglar tränar vi oss i fotografering med varfågeln som övningsobjekt.