v25 – Bland svärdsliljor och svarttärnor

Dagen var länge mulen men en smal strimma klar himmel mellan molnskärmen och trädtopparna ger till sist solen fritt spelrum. Det blir en fin avslutning på den härliga kvällen när ett mjukt ljus färgar våtmarksområdet som skjuder av liv. Strax utanför det flytande gömslet jag befinner mig i finns flera små lerbankar med låg vegetation. På den närmaste kan jag räkna till fem bon med svarttärnor och på nästa lilla ö bortanför förmodligen lika många. På banken norr om mig finns istället en liten koloni fisktärnor. Alla patrullerar de deltat på jakt efter mat. Det verkar främst vara fisk som står på menyn idag. Svarttärnorna fångar gärna sländor och andra flygande insekter men jag ser inte så många flygfän idag så då håller de väl tillgodo med fiskdiet.

Solen har gått ner och skymningen kommer. Mörkt blir det knappt så här års men jag rullar ändå ut sovsäcken och kryper ner. Det blir ju tidig start imorgon bitti och jag vill i alla fall få några timmars sömn innan dess. Ligger och lyssnar på deltats alla ljud. Rördrommens starka läte som låter som när man blåser mot öppningen av en flaska, vattenrallens klagande skrik och krickors försynta visslingar. Innan jag somnar hör jag också trumpetande tranor, en gök som gal på håll och grågäss som flyger över.

Vaknar till och kollar klockan. Just passerat tre. Dags att gå upp alltså. Drar försiktigt undan en av gardinerna och kollar ut. Österut färgas de lätta skyarna rosa och några svaga dimslöjor ligger över våtmarken. Mina grannar svarttärnorna är redan igång. Denna tärna är den enda representanten i släktet träsktärnor vi har i Sverige och den är dessutom väldigt sparsamt förekommande, cirka 200 par uppskattas häcka i landet. De är betydligt mindre än fisktärnorna och har en ännu mer varierad och studsande flykt än de, nästan som en stor fjäril. I hela deltat blommar den stora och högresta svärdsliljan. Som trots namnet inte är en lilja utan tillhör irissläktet. Iris är latin för regnbåge och syftar på att de olika arterna har skilda men skarpa färger. Svärdsliljan är intensivt gul och den är nu i full blom.

Jag sitter och tittar på en svarttärna som vilar på en gren som sticker upp ur vattnet. Rätt vad det är vrider den på huvudet och skriker. Förstår först inte varför men en sekund senare kommer en annan tärna inflygande över den sittande och överlämnar en liten fisk. Det är alltså ett par men jag undrar samtidigt om de inte häckar i år för i så fall borde en av dem ruva på ägg i boet nu. I de bo jag har uppsikt över ser jag liknande matleveranser till den ruvande men också hur de avlöser varandra i boet. När en brun kärrhök sveper fram i närheten går dock alla tärnor till väders för att gemensamt försöka mota bort hotet. Jag tar då tillfället i akt och försöker få några flyktbilder på de snabba fåglarna vilket inte är det lättaste.

Gryningen har varit intensiv, det är fåglar överallt runt mig, både i vattnet och i luften, och jag varierar mellan att fotografera sittande genom den högt belägna panoramaöppningen och liggande genom de låga, mindre gluggarna. Tar en välbehövlig frukost men fortsätter att spana över det vidsträckta våtmarksområdet. Så plaskar det till utanför, jag ser ryggfenan på den stora fisken som slår i det grunda vattnet. Alldeles för stor för tärnorna men han får passa sig för fiskgjusarna som regelbundet cirklar över området, här går det ju inte att dyka till djupare vatten. Solen fortsätter uppåt och morgonen övergår till förmiddag. Känner mig nöjd, packar ihop och lastar kanoten. Det blir en fin paddeltur, med full sol och bara en lätta bris, över viken mot udden. Når därför udden vi brukar dra upp kanoten på utan problem. Korna, som var lite väl närgångna igår när jag kom, håller sig idag tacknämligt på behörigt avstånd när jag vandrar över ängen bort mot gården och bilen.