v26 – Stilla kväll vid Asköviken

Fiskgjusen är vår enda rovfågel som uteslutande lever på fisk. Den cirklar högt ovanför sjöar eller vattendrag och spanar efter en skugga under vattenytan som avslöjar att där lurar en fisk. När den bestämt sig fäller den ihop vingarna och störtdyker lodrätt med framåtsträckta ben och uppspärrande klor rakt ner i vattnet. Det blir ett stort plask och om den lyckas fånga fisken krävs det några rejäla vingslag för att komma upp ur vattnet. Så flyger den mot boet med fisken stadigt förankrad i båda klorna, den ena placerad framför den andra så att fisken är linjerad i flygriktningen med näbben rakt fram. För att minska vindmotståndet och därmed spara energi.

Metrologerna har lovat en klar kväll men när jag stiger ur bilen vid Lövstaparkeringen tornar ett gigantiskt mörkt moln upp sig i norr. Jag ser att det vräker ner över Västerås och det är på väg söderut. Kanske hinner jag ut till gömslet innan det kommit hit? Kollar för säkerhets skull appen Regnradar, där ser det ut som ovädret kanske kommer att passera något längre österut. Så jag vandrar lugnt ut stigen ut mot viken över det öppna landskapet. En sånglärkas drillande följer mig. Ett par familjer grågäss står i pölarna söderut och ett gäng tranor i våtmarken norrut innanför vassen. Tofsvipornas karakteristiska flöjtande liksom dess fladdrande flykt över ängarna går inte att ta fel på. Har heller inte några svårigheter att bestämma vadaren, som med rakt flykt passerar ovan mig, till enkelbeckasin.

Tar spången som leder mig ut till det stora gömslet. I fjol utökades våtmarken utanför med hjälp av en grävmaskin som också skapade en kanal så att vattnet kan flöda fritt mellan dammen och viken. Spännande att se vad det fått för inverkan på fågellivet. Det sitter redan ett par andra fågelfotografer i gömslet och vi utbyter lite erfarenheter om fågellokaler och fåglar i allmänhet medan jag sätter upp kameran. När regnområdet passerar en bit bortanför viken dyker en vacker regnbåge upp framför de mörka molnen och jag tar en bild när en tofsvipa flyger förbi den.

Så dyker en stor rovfågel upp, den seglar högt upp mot himlen. Konstaterar snabbt att det är en fiskgjuse, förutom den tydliga svartvita dräkten känner man också igen den på sättet den flyger, den vinklar oftare de breda vingarna än andra rovfåglar. Vi följer den stiliga fågeln när den gör sina lovar över den stora viken den kommer också närmre när den patrullerar över de mindre klarvattenytorna som finns innanför vassen. När den är som närmst ser vi det stora, skarpa ögat med den gula irisen. Men någon fisk lyckas den inte fånga så länge vi kan se den.

Så här på kvällen när solen är på väg ner har vi ett fint medljus. Men nu är relativt lugnt med fåglar. En sävsångare sjunger runt gömslet men gömmer sig mestadels nere i vassen där det är svårt att få in honom i sökaren. Ibland flyger den dock upp och sätter sig på någon av de gamla stängselstolparna som finns utanför och är då lättare att fotografera. Långt borta över vassen passerar en brun kärrhök samtidigt som ett par svarttärnor besöker dammen i sin jakt på insekter. När så solen närmar sig horisonten packar jag ihop och vandrar långsamt tillbaka över ängarna mot bilen.