Fortsatt fin vinter och jag har tagit mig ut till en matning i norra delen av Västerås. Den ligger i utkanten av ett gammalt koloniområde med ängar och buskmarker i omgivningen. På väg dit ser jag en liten rovfågel komma flygande emot mig, en sparvhök. Upp med kameran men den är för snabb för mig så bilderna blir inte så bra. Istället fortsätter jag fram till matningen och fyller på med frön och nötter. Sen sätter jag mig ner under en björk bredvid. De vanliga besökarna vittjar snart gömmorna med mat, de turas om även om det finns en viss ordning i vem som får äta först. Nötväckan är som alltid tuffast och sen kommer talgoxen.
Strax får jag också sällskap av några pilfinkar som även de är framfusiga och ofta kör bort de mindre mesarna. Det är en fågelart vi aldrig ser vid någon av våra skogsmatningar, den trivs bäst bland buskar i öppna landskap och även inne i våra städer. Till skillnad från sin nära släkting gråsparven så är könen lika så det går inte att säga vad som är hona och hane. Jag tycker att fjäderdräkten är fint melerad i olika bruna nyanser med svarta och beigea inslag. Speciellt så här års när naturens alla sommarfärger saknas så lyser pilfinkarna upp scenen.
Blåmesen och entitan sitter ofta en bit bort. De passar på att komma fram och plocka åt sig några frön när de större fåglarna tillfälligt lämnat matplatsen. Men båda dessa mesar har verkligen kvicksilver i kroppen, de sitter inte still i många tiondels sekunder. Det gäller att vara snabb med avtryckarfingret om det ska bli några bilder på dem. Som pilfinken så ser jag sällan entitan i våra matningar längre norrut. Också den föredrar öppna landskap med lövdungar och buskar som det är här och även om det inte är någon ovanlig fågel så är det roligt att se och fotografera den idag. Den är tecknad på nästan samma sätt som den mer skogslevande talltitan, om än mer brun än grå på ryggen och saknar också sin nära släktings vita vingband. Trots det kan det vara svårt att skilja dessa två arter åt så man får försöka lära sig något varje gång man kan studerar en tita.
Den fågel som är mest skygg idag är gulsparven. Det är en försiktig fågel som mest håller till på marken där den hittar frön som andra fåglar sprättat ut från fågelbord och platser jag lagt mat på. Den hoppar lite stillsamt runt men eftersom det är svårt att få en bra bild på en fågel snett uppifrån tar jag främst bilder på den när den sitter i buskarna intill och väntar på sin tur. Även den är en härlig färgklick i dagens annars svartvita landskap.
Bläddra bland fler bilder på pilfinken och hans vänner, i den ordning de nämnts i texten:
