Jag hajar till. Var det inte…? Jo, nu hör jag det igen. Långt bort i skogen. En spelande sparvuggla. Kul. Det är tidig morgon och jag står vid ett kalhygge spanande efter den hökuggla som brukar hålla till här. Fem grader kallt men solen håller på att bryta sig igenom skogsridån i sydost så det ska väl bli lite varmare fram på förmiddagen. Den lilla sparvugglan har inte det hoande läte som vi vanligen förknippar med ugglor utan en entonig upprepad vissling, lite likt domherrens fast starkare. Jag går längs vägen för att om möjligt komma den lite närmre men nästa gång jag hör den tycks den vara lika långt borta. Jag får nöja mig med att lyssna på den. Och hökugglan har heller inte visat sig den här morgonen. Däremot trummar hackspettarna frenetiskt. Ett par av större hackspett flyger runt i trädtopparna på andra sidan och högst upp i ett ensamt träd mitt på hygget sitter en spillkråka och lockar på en hona. Både ugglornas och hackspettarnas första spel visar att det är vårvinter, en härlig årstid.
Jag fortsätter över till Kolbäcksåns dalgång och stannar vid Trångfors smedja strax norr om Hallstahammar. I den trånga ravinen nedanför smedjan brukar det varje vinter hålla till några strömstarar och jag hoppas att det är så även i år. När jag kommer fram till kanten ser jag att hela ravinen är fylld av forsande vatten. Senaste veckans regnande har skapat mycket vatten i markerna, vatten som inte sugs upp av den frusna jorden. Därför är flödena i våra åar nu ovanligt kraftiga och den strand jag normalt brukar sitta vid ligger nu under en meter vatten. Jag letar mig uppströms och nästan uppe vid dammen kan jag ta mig ner till vattnet. Här är fåran lite bredare och vattnet något lugnare vilket borde passa strömstararna bättre. Jag monterar upp kameran och spanar sedan av området med hjälp av kikaren. Snart hittar jag den första strömstaren. Han sitter på en sten mitt ute i forsen. Det ser ut som att han skulle sugas med av de kraftiga virvlarna om han hoppade i men på något sätt bemästrar han elementet. Dödsföraktat kastar han sig i det kokande vattnet, är borta någon minut och kommer sedan upp på en annan sten med några sländlarver i näbben som han där mumsar i sig. Strax svirrar det till. Ännu en strömstare kommer flygande och den här landar på en mossig sten strax ovanför mig. Jag vrider försiktigt kameran för att få in den närgångna fågeln i sökaren. Han kilar runt stenen och ställer sig på en slipad stock som sträcker sig ut över vattnet. Spanar ömsom ner i vattnet och ömsom mot mig. Jag sitter alldeles stilla för att inte skrämma den och får ytterligare några bilder innan den flyger över till stranden på andra sidan.
Dags för fika. Skönt med lite varm dryck när man suttit en stund och kylan börjar krypa in i en. Försöker samtidigt hålla koll på strömstararna ute i vattenfåran där de rör sig mellan lämpliga stenar i forsen. Trots ett konstant dån från det strömmande vattnet hör jag faktiskt deras läte när de någon gång kommunicerar med varandra. De förflyttar sig både upp till dammen och nedströms utom synhåll men till slut konstaterar jag att det åtminstone rör sig om tre olika individer. Jag tar ytterligare lite bilder innan jag nöjd ger upp för dagen.
Lyssna på sparvugglan och bläddra bland bonusbilder på strömstaren:
