v 12 – Svartådalens första vårtecken

Idag är jag på väg norrut, upp till Svartådalen. Denna pärla i den västmanländska naturen brukar hålla många rastande svanar och gäss vid den här tiden på året och det är ännu ett vårtecken jag gärna vill pricka av. Klockan är strax sex och solen kommer snart bryta horisonten. Termometern visar några minusgrader när jag parkerar för första stoppet vid Fläcksjön men det känns kallare när jag stiger ur bilen och ut i den friska vinden. Jag vandrar grusvägen mot norra delen av sjön och hör några drillande strofer från en sånglärka och på avstånd ropen från ett par tranor. Även detta härliga vårtecken så förväntningen på dagen stiger ytterligare. Sneddar över ett fält och kommer fram till kanten där jag överblickar inloppet till sjön som i och med vårflodens höga vattenstånd brer ut sig till ett jättestort våtmarksområde. Några få sångsvanar och kanadagäss simmar därute men inte så mycket mer så jag beslutar mig för att prova lyckan vid nästa sjö. På vägen tillbaka till bilen gläds jag åt en fjällvråk som seglar förbi mig.

Närmar mig Gussjön men tvärbromsar då jag ser en flock betande sädgäss på fältet som vägen korsar. För att inte skrämma dem stannar jag kvar i bilen när jag fotograferar dem, om jag går ur bilen kommer de garanterat flyga iväg i panik. Bilen är ett bra gömsle vid sådana här tillfällen, fåglarna förknippar inte den med samma fara som en person på samma avstånd. Åker sakta vidare och spanar. När jag rundat sjön får jag åter stanna inför åsynen av en stor mängd sångsvanar på fältet framför mig, säkert närmare femhundra. Några simmar i en översvämmad bäck men de flesta går och betar på fältet. Då och då kommer en ny liten flock inflygande och ansluter till den stora gruppen. Jag vill gärna ha ett lågt fotoperspektiv så jag provar att öppna dörren på motsatta sidan från dem för att den vägen kunna krypa ner och sätta mig i diket. Men så fort jag stuckit fram objektivet bakom bilen protesterar de högljutt och börjar vandra bort från mig. Jag kapitulerar och sätter mig snabbt i bilen igen. Får bli samma taktik som med gässen. Åker därför sakta på de små grusvägarna runt flocken och provar lite olika fotovinklar. Att fotografera rakt in i den största flocken ger inget bra resultat då fåglarna befinner sig på lite olika avstånd från mig och endast ett fåtal hamnar i fokus medan merparten blir oskarpa. Istället inriktar jag mig på mindre grupper utanför den stora koncentrationen. Tålamodet prövas dock av att även i mindre grupper är det alltid någon som tittar bort eller böjer sig ner för att äta. Det tar därför en dryg timme innan jag fått de bilder jag vill ha.

Återvänder till Fläcksjön men den här gången åker jag till utloppet i södra änden av sjön. Vandrar ut till det vi kallar dubbelladan, två gamla timrade ängslador, där jag dukar upp en fika på den primitiva bänk som finns utanför den bortre långsidan. Spanar samtidigt av vattenområdet som ligger framför mig. Utspridda simmar sångsvanar i par eller mindre flockar, cirka tvåhundra totalt räknar jag det till, och deras rop ekar över området. Längre ut på sjön ser jag en flock med storskrakar, de simmar bredvid varandra och dyker synkront i det för dem typiska fisksättet. Själv njuter jag av den fina miljön och den varma drycken som gör gott i den snåla vinden.