v29 – Repris vid tjärnen

Bromsar in och parkerar på en liten öppen yta invid den smala grusvägen. Mellan träden har jag skymtat en liten sjö som väckt min nyfikenhet. Hänger lilla kameran på axeln och följer en vandringsled ut mot vattnet. Sjön är utsträckt men inte särskilt bred. Leden går över sjön på det smalaste stället med hjälp av en spång. Stannar till mitt på den och beundrar det vackra sceneriet. Tallskogen på ömse sidor ramar in det svarta vattnet och det vilar en härlig vildmarkskänsla över miljön. Tar några bilder och återvänder till bilen. Nu är det inte så långt kvar till jag åter är vid den lilla tjärnen med familjen smålom. Som jag besökte för två veckor sedan och som jag bestämt mig för att åter tillbringa en kväll och en morgon med. Och natten däremellan.

Sommaren har hittills varit ganska sval med stormvindar och regnskurar som avlöst varandra. Men nu har det svängt och det med besked. Solen gassar från en klarblå himmel och temperaturen närmar sig trettiogradersstrecket. Inte den minsta vindpust som kan svalka och jag är därför rejält svettig innan jag baxat ut kamerautrustning, mat och sovattiraljerna till gömslet. Fötterna sjunker ner i den blöta myrmarken och gör det hela till ett ordentligt träningspass. Tömmer den första vattenflaskan och byter den genomvåta t-tröjan mot en ny innan jag tar sista vändan ut till tjärnen. Kryper in och sätter mig att vila i ett försök att få ner puls och kroppstemperatur. Spanar ut över vattnet och hittar lomungen som vuxit en bra bit sen sist. Den har kvar mycket av sin dunpäls men bitvis skymtar jag en fjäderdräkt som liknar föräldrarnas. Mamma lom dyker upp och lockar sin unge att följa henne ut till mitten av tjärnen där de båda lägger sig att vila. Ett sångsvanspar uppenbarar sig plötsligt. De stora fåglarna rör sig gracilt. Jag vet att de paddlar under vattnet men det ser ut som de seglar fram. På andra sidan går de upp ur vattnet och börjar plocka efter något ätbart men turas om att hålla vakt. Jag tillreder en middag medan kvällen lägger sig. Lommarna ligger kvar ute på tjärnen. De driver lite långsamt i den svaga vinden. Så får modern för sig att nu har vi kommit för nära land så då simmar hon tillbaka ett stycke med ungen i släptåg. Plötsligt hör jag att en sångsvan ger ifrån sig ett varningsläte. Jag spanar åt det hållet och får snart syn på orsaken. En räv smyger fram längs stranden. Mamma lom vet alltså vad hon gör när hon håller ungen på djupt vatten.

Kvällen närmar sig. Ännu en vuxen lom, förmodar att det är pappa lom, kom nyss med en fiskleverans. Det blir lite mer liv så länge han är där. Han simmar runt i tjärnen och ungen simmar efter och tigger om mer mat. Så han gör ännu en spektakulär ”take-off”, flyger några varv över området, ropar något till sin maka och försvinner sen bort över trädtopparna. Det börjar skymma. Så ser jag två stora, långbenta fåglar röra sig längs med bortre strandkanten. Tranor. Trots sin storlek rör de sig alldeles ljudlöst. Ända tills de tydligen vill ge sig till känna. Och det med besked. Deras starka trumpetande måste höras kilometervis omkring. Fotograferar dem så länge ljuset tillåter. Stänger så av kameran, kryper ner i sovsäcken och nöjer mig med att lyssna på naturens olika ljud. Starkast, och även närmast, när de vuxna smålommarna kommunicerar med varandra. Ungens ljud är betydligt diskretare. Han, eller hon, har nu lärt sig dyka men inte lika elegant som sina föräldrar för det hörs ett litet plaskande när han försöker komma ner under ytan.

Sover ovanligt nog som en stock i fem timmar. Jag vaknar, klockan är halv fyra, och tittar ut. Alldeles mjölkvitt. Dimröken ligger tät över sjön och kringliggande myrmarker. Kan bli så när det är temperaturskillnad mellan vatten och luft samtidigt som det är vindstilla. Kryper ner i sovsäcken igen och lyssnar till morgonens ljud. Långt borta i skogen ropar en duvhök. Hör ett litet plask som förmodligen är lomungen. Annars är det en ganska stilla morgon. Tre krickor kommer insvepandes och fäller vid strandkanten till vänster om mig. Simmar omkring och äter lite på växter från botten. Nu börjar solen komma upp ovan trädtopparna på andra sidan sjön. Om möjligt blir det ännu svårare att se något i dimman, än mindre att fotografera. Jag får ta en frukost i väntan på att solstrålarna ska bränna bort markfukten. Men så känner jag en svag fläkt. Morgonbrisen är ännu bättre på att skingra dimslöjorna. Gör i ordning kameran och så plötsligt landar pappa lom med en fisk i näbben. När han lämnat över maten till ungen simmar han omkring i tjärnen. Putsar sig lite, sprutar lite vatten och luftar vingarna. Jag låter kameran gå när vattendropparna yr kring honom. I motljuset blir det ganska effektfullt. Så sticker han igen på nya fisketurer och lugnet lägger sig åter på tjärnen.