Meterlogerna förutspådde en fin morgon så jag har stigit upp före solen. En snabb frukost och så är jag på väg ner mot bryggan. Lossar vant tamparna som håller den lilla båten på plats och låter den glida ut till lite djupare vatten innan jag drar igång snurran. Den blanka spegeln på fjärden norr om hemmaön ersätts snart av ett krusigare hav när jag rundat nästa ö. Krusningarna åstadkoms av dagens vind medan de längre, och djupare, dyningarna är gamla vågor som gårdagens blåst skapat långt ute på havet och som rullar vidare tills dess de möter land. Styr söderut och passerar områdets vackraste öar med rundslipade klippor. Några storskarvar som vilat på stenar utanför tar till vingarna när de tycker att jag kommit lite för nära. Så siktar jag skärgårdens sista skär som är morgonens mål.
Samtidigt som solens första strålar belyser skären drar jag ner motorn till ett minimum för att närma mig försiktigt. Så här års brukar en del vadare rasta på hällarna. Bland sjögräset som växter vid vattenlinjen hittar de insekter av olika slag som de pickar i sig. Och de behöver äta upp sig inför nästa etapp av sin flytt till vintervistelsen nere vid Europas atlantkust. Mycket riktigt, när jag rundat ett litet skär ser jag några vadare pila längs strandkanten. Räknar till fem stycken kärrsnäppor. Jag håller mig en bit utanför för att de ska vänja sig vid min närvaro innan jag sakta närmar mig för att kunna ta några bilder på dem.
Styr båten mot ett lite större skär där en ensam strandpipare verkar hålla till. Fäller upp motorn och kryssar roende den sista biten mellan stenar och grund in till skäret. Här finns ingen högre växtlighet och inte heller några stenar att förtöja vid så jag drar upp båten så att den inte ska driva iväg. På den här låga klippan som sköljs över vid varje storm är det inte många växter som lyckas överleva. Just nu hittar jag bara blommande strandveronika vars rötter trängt ner i de minimala sprickorna i berget. Men hällarna är ändå färgglada då stora ytor täcks av lava, främst gul och orange lav. Fascinerat betraktar jag de märkliga formationer som skapats när laven växt och expanderat. Med lite fantasi hittar man många figurer i det invecklade mönstret. På spillning och en och annan tappad fjäder förstår jag att större fåglar också rastar på skäret. Inte bara flyttfåglar på väg söderut utan även stationära fåglar som här vilar eller äter sin nyfångade fisk. Men strandpiparen lurade mig och flög sin kos medan jag drog upp båten.
Sista strandhugget blir på en liten större ö strax intill. Den består visserligen också främst av kalt berg men på en mindre del mitt på ön har först buskar etablerat sig och sen har även en del mindre träd lyckats få fäste. Utöver björk och rönn hittar jag även ett körsbärsträd. Det måste vara måsar som provianterat bär längre in i skärgården och sen levererat kärnorna hit ut. Fotograferar fler exemplar av strandveronika men också malört och renfana som just nu blommar för fullt på norrsidan av ön innan jag kastar loss.
Följ med ut på skäret:
Fler strandveronika samt malört och renfana:
Och några bonusbilder på kärrsnäppa:
