v32 – Äventyr i kohagen

Många vändor upp i Svartådalen för att spana efter ängshök har det blivit i år. Oftast har det blivit bom men någon gång har jag sett denna fina rovfågel på håll. Slank med långa vingar och stjärt nästan dansar den fram över öppna marker på span efter bytesdjur. Sork, ödlor men också småfågel står på menyn. Hannen är blågrå med svarta handpennor medan den bruna honan är jämnt färgad ovan och streckad under. Nu har jag fått tips om en plats där ett ängshökspar lyckats föda upp tre ungar. Vid det här laget kan de flyga men inte jaga själva. Därför håller de sig kvar i närheten av boplatsen dit de vuxna fåglarna kommer med matleveranser.

För att vara på plats med ljuset från rätt håll är det sen eftermiddag när jag lämnar bilen vid grusvägen. Vandrar över en åker, passerar ett stängsel och hamnar så i en stor och kuperad betesmark. Ser inte till några djur men av spillningarna att döma så finns här nötkreatur. Bortanför, och nedanför, den lite mer höglänta delen av hagen ligger en stor myr som delvis är beväxt med buskar och björkar. Det är där som ängshökarna häckat i år och om jag har tur finns de fortfarande i omgivningen. En bit in i hagen, i slänten ner mot våtmarken, ser jag en liten dunge med höga träd. Kanske ett lämpligt ställe att spana från utan att synas för mycket? Går fram till den men nej, inne i dungen ser man inte mycket och i utkanten, mot myren, hamnar jag för lågt. Bestämmer mig för att istället gå upp till betesmarkens högsta topp, som visserligen ligger helt öppet men där man också borde ha bäst utsikt. Tar sikte mot några stenblock som ligger högst upp och väl uppe konstaterar jag att sikten är jättebra men att jag också syns väldigt bra. Inte bara för eventuella ängshökar men också för hagens kossor som precis fått syn på mig och som i samlad trupp kommer sättandes mot mig i högsta fart. Jag ser visserligen ingen tjur i flocken men den första stöddiga kon är bred som en lagårdsvägg och säkert i viktklassen runt 400 kilo. Rädd för att de ska springa ner stativet och mosa kameran bestämmer jag mig för att ta det säkra före det osäkra och backa till utkanten av dungen. Omringad av nyfikna kossor närmar sig anföraren och nosar på stativet. Nöjd efter att ha hälsat på mig backar hon undan och flocken fortsätter efter ett tag bort över kullen. Jag kan återuppta min position vid stenarna och börja spana efter ängshökarna på allvar.

Hittar så en ungfågel, mörkt kanelbrun med gult ögonbrynssträck, i toppen på en torr, mindre björk ute på myren. Sitter säkert där i väntan på någon av föräldrarna. Så lättar ytterligare en unge från en annan björk i närheten, tar sig en liten flygtur över myren och landar i en buske där den sitter och spanar. Plötsligt blir det mer liv på båda ungarna. Jag spanar över dalen och hittar anledningen till deras upphetsning. Den vackra hannen kommer insvepandes från vänster. En av ungarna möter honom i luften och ett byte överlämnas. En liten fågel som det ser ut. Hannen flyger förbi mig med stadiga vingslag och fortsätter söderut. Nöjd med att äntligen ha fått möta denna ovanliga rovfågel på nära håll blir jag kvar en god stund och får se ungarna träna sina vingar men också mamma ängshök som kommer förbi. Oklart om hon hade med sig någon mat men efter att ha hälsat sätter hon sig i en av de höga granarna på andra sidan myren. När kvällen närmar sig ger jag upp och vandrar tillbaka till bilen.