v34 – Mitt i flocken

”Såå mäktigt”. Jag får nästan gåshud. När flock efter flock med hundratals ropande tranor drar alldeles ovanför dånar det i gömslet. Allt annat upphör att existera och man blir som tagen av stunden. Jag lättar än en gång på en av gardinerna och tittar ut. Mot den lilla strimma av ljus ovan horisonten i väster som finns kvar så här sent på kvällen ser jag siluetterna av plogarna. När tranorna kommit förbi min position sänker de sig och jag mer hör än ser att de landar i nästa lagun. Där känner de sig trygga att tillbringa natten tillsammans. Några fortsätter att trumpetande kommunicera med varandra. Knappt har sista ropen ekat ut förrän grågässen väller fram. Likt tranorna har de provianterat på fältet norrut i dalen och följer på samma sätt ån för att komma hit till deltat som bildats vid utloppet i sjön. Även gässen kommer i flockar och även deras intensiva läte får det flytande gömslet att vibrera. Det är nästan så att jag hukar mig när flockarna nära på stryker taket då de landar i min lagun. Undrar när de tänker sluta låta tänker jag när jag kryper ner i sovsäcken.

Paddelturen ut över spegelblankt vatten igår vid sextiden på kvällen var lika magisk som vanligt. Grönskan fortfarande frodig och vattenytan dekorerad med näckrosor och andra blommande vattenväxter. När jag rundade sista vassruggen och fick flytgömslet i sikte lättade ett gäng krickor som legat i vatten strax intill det. Fram till skymningen hade sedan kvällen visserligen varit otroligt vacker men så många bevingade besök hade jag inte haft. I det grunda vattnet utanför såg jag desto fler ryggfenor på fiskar som i sin tur borde ha lockat till sig fåglar. En skedand hade landat en bit bort, tittat lite fundersamt sig omkring men sen simmat in bakom en rugge. Sen hade det inte hänt något förrän vid åttatiden då ett jätteplask utanför gömslet fått mig på fötter. En fiskgjuse hade dykt ner och tagit ett byte och jag fick bara se hur han flög iväg med fisken i klorna, förmodligen till någon hungrig unge i deras bo.

Klockan är halv fem när klockan ringer, gryningen har kommit men det är fortfarande rätt skumt. Är tacksam för att ha valt vintersäcken för den här övernattningen trots att det fortfarande är sommar. Det har varit kallt under natten och det är fortfarande bara några få plusgrader men nu kravlar jag mig ur säcken. Jag skjuter försiktigt luckan till en av de låga gluggarna lite åt sidan. Blir nästan full i skratt av synen utanför. Hela ytan av lagunen är full av fågel, till merparten grågäss, de närmaste bara några meter framför mig. Och på en gren som sticker upp ur vattnet, endast tio meter bort, står två ägretthägrar. Det är egentligen för mörkt för att få några vettiga bilder men jag lirkar ändå fram kameran och öppnar långsamt luckan helt. Måste använda stativet och på det sitter det långa objektivet monterat. Det får bli några närbilder på hägrarna tagna med långa slutartider och fjärrkontroll för att minska vibrationerna. Ligger helt stilla och tar in den nästan absurda situationen där jag bokstavligen ligger mitt i en gåsflock. Så har det blivit lite ljusare och jag plockar fram den andra kameran med zoomet med vilket båda ägretterna får plats i bilden. Plötsligt, och utan förvaring, lyfter samtliga fåglar i lagunen under ett enormt oväsen. Även om jag inte ser någon antar jag att en havsörn flugit över. Så är det lika soprent på fågel utanför som igår kväll. Några tranor i kanten på nästa lagun har dristat sig till att bli kvar så jag tar några morgonbilder på dem innan jag dukar upp frukosten och njuter av den i väntan på att några fåglar ska återvända till mig.

Ett försynt svischade ljud får mig att glutta på gardinen. Ett gäng krickor har landat i vattnet strax utanför och skummar nu det grunda vattnet efter mat. Själv försöker jag att få bilder på dem när de tillfälligt och kortvarigt lyfter näbben ovanför yta. Många bilder att kassera blir det när jag inte hinner med. Så landar några tofsvipor i närheten. Ungfågeln har inte fått en fullvuxens klara färger men även hans föräldrar har nu en mindre praktfull dräkt än inför häckningen på våren. Ett par enkelbeckasiner landar på en liten ö utanför gömslet. När de vilar i kanten av vegetationen blir de nästa osynliga i sin kamouflagefärgade dräkt. Så smyger en av dem ut på den smala och leriga stranden för att leta något ätbart. Blir dock bortkörd av ett gäng brushanar som plötsligt dimper ner på samma ö. Även dessa har mindre spektakulär dräkt än på våren men är i mina ögon väldigt vackra ändå. Passar på att ta en bild när en av dem är ute i vattnet och tvättar sig.

Det fladdrar till av vitt ute i vänstra pereferin av mitt synfält. Äntligen är en av ägretterna tillbaka. Den vandrar förbi gömslet och jag tar några närbilder. Vandrar vidare hela tiden på helspänn på jakt efter en fisk. Det säger bara plask och så sitter en fisk i näbben på hägern, en abborre som det ser ut. Knappt svalt den förrän han lyckas harpunera ytterligare en. Sen smyger ägretten bakom en vassrugge, tidvis syns han genom vassen och jag tar en bild som blir lite trolsk. Han verkar nu mätt för han går upp på en liten ö och börjar putsa sig samtidigt som hans kompis kommer inflygande. Nykomlingen verkar inte ha haft samma fiskelycka för han börjar genast patrullera de inre delarna av lagunen. Det blir några lyckade fångster och så ställer han sig bredvid sin polare och gör ren fjäderdräkten.

Jag känner mig nöjd med morgonen och börjar plocka ihop och packa mina saker. Ett oväsen utanför får mig att avbryta detta och istället spana ut mot sjön. En gammal havsörn kommer flygande på relativt låg höjd. Jag slänger upp kameran och lyckas få några bilder där den cirkulerar strax utanför. En värdig avslutning på en jättefin övernattning med mängder av fina upplevelser.