Tornseglarna far skrikande ovan våra huvud och havet ligger som en spegel när vi sjösätter i kåsen utanför sjöboden. Vi hinner bara runda första udden så står det plötsligt ett gäng med vitkindade gäss på gräset ovanför strandhällarna. De tittar lite fundersamt på oss och ungarna drar sig lite närmre föräldrarna när vi glider förbi. Kursen blir sen sydostlig och när vi passerar Bockö nordspets dyker den vackra siluetten av Jungskärven upp mot horisonten. Vi når efter ett tag de släta och rödaktiga granitklipporna där vi skrämmer upp några storskrakar och ejdrar.
Nu ligger horisontlinjen obruten framför oss. I motljuset till vänster, mot öster, glittrar solens strålar i vattenytan. Långt där borta kan jag skönja den lilla ögruppen utanför Gyö, ca tre distansminuter bort. I den lilla farkosten på detta stora vatten får man lätt en känsla av ett oändligt hav.
Vi möter en svag bris från sydost som skapar svaga dyningar när vi paddlar söderut till Vitaskär. Skäret är egentligen bara en stor slipad klippa utan vegetation, den spolas regelbundet ren i stormarna, som bara besöks av storskarvar och andra fåglar. Längst ut har det någon gång på istiden skapats en spricka i berget som skär tvärs genom klippan. Den en meter breda kanalen är precis så att man kan glida igenom med kajaken. På andra sidan tar vi sikte på Haröskärv som ligger en knapp distans i sydvästlig riktning. När vi rundar dess sydliga udde går en stor flock med grågäss till väders. Under försommaren är det landstigningsförbud på dessa skär med hänsyn till fåglarna så vi fortsätter över till Harö ostsida där vi lägger oss i lä medan vi funderar på resten av färden.
Vattnet är kallt men väldigt klart här ute, cirka 10 grader och ett siktdjup på mer än fem meter. Vi bestämmer oss för att gå norrut in i skärgården igen och tar oss tillbaka till utgångspunkten genom att kryssa mellan mindre öar. Åter vid bryggan efter en fin färd är det dags för en andra frukost.
Bläddra bland bilderna på familjen vitkindad gås som jag fotograferade vid senaste besöket. Notera att man kan ana skärgårdslandskapet i vattendroppen, fast upp och ner.
