I slutet av 1800-talet lade den excentriske Sam Lidman, lektor och f.d. kapten, grunden till den här parken. Då låg den i utkanten av Västerås, idag kan man nog säga att den ligger centralt. På Djäkneberget anlade Lidman gångstigar, planterade träd och ristade in tankar, citat, namn och deviser i berg och stenblock. Cirka 500 av de ursprungliga inristningarna finns fortfarande kvar på berget.
En fördel med att fotografera fåglar i stadsmiljö är att de är mer vana vid människor än sina kusiner på landet och därför låter en komma närmre. Idag har jag sökt mig till Djäkneberget och den lilla damm där som mest är känd för sina grodor som leker där på våren. En knipa har valt att häcka i närheten och har nu tagit med sig sina åtta dunungar till vattnet för de första simlektionerna. Det är några fler personer som uppmärksammat det och som går runt dammen med sina mobiltelefoner för att ta bilder på familjen knipa. Jag ser att mamma knipa trots vanan med människor blir lite stressad så jag sätter jag mig ner på den brygga som finns i ena änden på dammen och väntar på att kniporna ska lugna ner sig och hamna i mer naturliga positioner. Det dröjer inte lång tid förrän övriga fotografer tröttnat och kniporna kommit över till min sida av vattnet. Ungarna simmar ibland iväg, åt lite olika håll, men återvänder alltid till tryggheten bredvid mamma som hela tiden övervakar dem och verkar ha full kontroll på situationen. Hon simmar över till en sten som hon klättrar upp och ställer sig på. Viftar lite med vingarna för att torka dem. Snart kommer ungarna efter. Det ser lustigt ut när de små dunbollarna liksom hoppar upp från vattnet, upp på stenen som är långt mycket högre än de själva.
Medan familjen vilar på stenen tar jag mig försiktigt runt dammen för att få en ny kameravinkel och bakgrund. Hittar ett träd vid kanten som jag sätter mig ner intill, mamma knipa noterar mig men ser helt trygg ut så jag kan i lugn och ro ta lite nya bilder på dem. En björktrast kommer plötsligt ner till strandkanten strax framför mig där den tvättar sig ogenerat. Det är inte första gången som jag får extra ”bonusfåglar” på kort när jag tillämpar taktiken att sitta ner och låta fåglarna vänja sig vid min närvaro. Jag sitter kvar en stund och betraktar miljön. Trots att jag föredrar lite mer vildmarksbetonad natur tycker jag ändå att stadsnära grönområden både är viktiga och vackra.
Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att komma ut denna vecka så därför fick det bli en naturupplevelse som ligger ett par veckor tillbaka i tiden. Här några bonusbilder:
