Påskväder i fjällen innebär i bästa fall högtryck som ger kalla nätter med minusgrader och dagar där solen mäktar med att skapa många plusgrader framåt lunch. Men icke i år, måhända som en konsekvens av klimatförändringarna är vädret både ombytligt och oförutsägbart. Dagar med nollgradigt och snöblandat regn följs av de med tio minusgrader och iskalla nordliga vindar. Det gäller att gilla läget och ge sig ut på fjället när vädret tillåter och att klä sig därefter.
Töperioden har skapat en stenhård skare som visserligen tillåtit skidåkning överallt de senaste dagarna men där fästet varit obefintligt och skidorna sluntit vid minsta lutning. Belöningen har varit att kunna gräva ut en sittplats för den medhavda lunchen, ett vindskyddat ställe där vi kunnat njuta av solen som trots allt värmer en del. Natten som gick gav ett par decimeter nysnö och nu ska det bli spännande att testa det underlaget. Inledningsvis pulsar vi snarare än åker på skidorna genom den glesa tallskogen. Eftersom det är tung att gå först och spåra så byts vi av med jämna mellanrum. När vi kommer upp på den första platån ligger där mindre med snö då vinden drivit ner det mesta i dalen. När vi beundrat utsikten mot Storfjället tar vi oss vidare, hela vägen upp till toppen av Östfjället. Sen får vi först ett lite lättare parti ner mot Östfjällstugan, en raststuga som ligger i en högt belägen dal mellan Östfjället och Källfjället. Ytterligare en bit ner kommer vi åter in i ett parti med drivor och får staka oss nerför sluttningen som i vanliga fall innebär en bekväm och skön nedfart. Väl framme vid raststugan kan vi konstatera att inga andra tagit sig hit upp idag, åtminstone inte ännu. Eftersom det inte är att tänka på sitta utomhus idag går vi in och tänder där en brasa i kaminen innan vi dukar upp vår matsäck.
Efter en stunds vila sätter vi på oss igen och fortsätter dalen ner. Här möter vi två korpar, säkert ett par och då det som brukar häcka i den här dalen. Sen är det tomt på fågel, sånär som på spår efter ripor, tills vi är tillbaka till stugan. Där möter vi talltitan. Vi inbillar oss att den hälsar oss välkomna men förmodligen är den bara intresserad av att besöka fågelmataren som hänger i den gamla tallen utanför. På spåren under tallen kan vi se att både ekorren och haren också har vittjat matningen. Snödjupet har nu vuxit så mycket att den senare når upp till mataren om den ställer sig på bakbenen och sträcker på sig.
Bläddra bland ytterligare bild på talltitan och på lite miljöbilder från Östfjället:
