v24 – Häckfåglar på ön

Högt upp på vår ena sjöbods bortre gavel har det alltid, så länge jag minns, funnits ett hål. Det fem centimeter stora hålet har ibland fått bostadssökande fåglar att förirra sig in i boden och sedan har de haft svårt att hitta ut. En gång hittade jag en tornseglare i en hink, helt oförmögen att ta sig därifrån. Men när jag kastade upp fågeln i luften så tog den genast till vingarna. Rädd att det nästa gång inte skulle bli ett lika lyckligt slut insåg jag då att jag borde täppa till hålet. Men innan jag hunnit så långt föddes tanken på att istället uppfylla deras bostadsdrömmar. Jag byggde därför en liten låda som jag skruvade upp på insidan av väggen mitt för hålet. Detta blev på så sätt en fågelholk och nästan varje år sedan dess har ett par starar häckat där. Varje gång jag går in i sjöboden vaknar ungarna till liv och börjar ropar efter mer mat. Trevligt tycker jag att höra även om de, tillfälligt, blir besvikna på den uteblivna matransonen.

När jag är på tomten idag ser jag föräldrarna flyga i skytteltrafik mellan ängen och sjöboden. Noterar att de ofta mellanlandar i en ung ask strax bortanför sjöboden så mot kvällen tar jag kameran och ställer mig en bit ifrån trädet med solen i ryggen. Jag behöver inte vänta länge förrän den ena föräldern landar i en grenklyka. Med näbben full med larver och andra godsaker tittar den lite fundersamt på mig. Kanske är den lite tveksam till att avslöja var boet finns, den kan ju inte veta att jag redan vet. Så ”reser den ragg” av någon anledning, det ser lite häftigt ut så jag passar på att ta en bild. Jag står hela tiden alldeles stilla för att inte skrämma den och till slut vågar den sig över till hålet i sjöbodens gavel. Då hör jag att ungarna blir upphetsade när de förstår att maten är nära. Står kvar en stund och får se ytterligare några matleveranser innan jag går upp till stugan för en egen kvällsmat.

Ny morgon på ön och jag går som ofta ner på bryggan för att beundra utsikten och spana efter fågel. Längs ena sidan av bryggan löper en ett par meter bred liten vik som avslutas av en liten sandstrand längst in. Den kallas för en kås och där ska ekan ligga. Kåsen är ett populärt ställe att leta mat på för många sjöfåglar. De simmar in där och, om det inte är några människor på tomten, fortsätter ibland vidare upp på gräset innanför. Där både betar de och gödslar. Idag har en storskrakhona med sina ungar tagit sig in i viken. Jag håller mig så långt bort från dem jag kan men hon blir ändå lite orolig. Hon samlar ihop sina småttingar och simmar ut på fjärden. Några av dem sitter på hennes rygg medan resten hänger som en svans när de frenetiskt försöker hålla mammans tempo vilket ser lite roligt ut.

Lite senare på förmiddagen får vi besök av en fasantupp. Under många år fanns ett fasanpar på ön och ibland kunde vi se när hela familjen, med upp till ett dussin kycklingar, gick över ängen. Vid ett tillfälle flög tuppen in genom en fönsterruta på stugan. När vi gick in för att ta hand om den förmodat döda fasanen fick den plötsligt liv igen och flög rakt ut genom en annan ruta. Den fortsatte sedan flyga, till synes helt oberörd av den kraftiga smällen, in i ett skyddande buskage. Så en riktig träskalle måste de ha, fasanerna. Sen försvann fasanerna från ön under några år men i år har vi åter fasan på ön. Åtminstone en herr fasan. Om han har någon fru vet vi inte, vi har i alla fall varken sett till någon höna eller kycklingar ännu.