v34 – Mitt i flocken
”Såå mäktigt”. Jag får nästan gåshud. När flock efter flock med hundratals ropande tranor drar alldeles ovanför dånar det i gömslet. Allt annat upphör
Tillägnad vår underbara natur – Försvinnande vacker men som krymper allt mer
”Såå mäktigt”. Jag får nästan gåshud. När flock efter flock med hundratals ropande tranor drar alldeles ovanför dånar det i gömslet. Allt annat upphör
Närmar mig den berömda fågelviken och ser att solen snart kommer att gå upp, kanske om en kvart eller så. Känner mig därför lite
Många vändor upp i Svartådalen för att spana efter ängshök har det blivit i år. Oftast har det blivit bom men någon gång har
Meterlogerna förutspådde en fin morgon så jag har stigit upp före solen. En snabb frukost och så är jag på väg ner mot bryggan.
Ibland går man över ån efter vattnet. Åker lång väg för att få en naturupplevelse när man kan få det på mycket närmare håll.
Bromsar in och parkerar på en liten öppen yta invid den smala grusvägen. Mellan träden har jag skymtat en liten sjö som väckt min
Vördnadsfullt, ja nästan andäktigt, går jag försiktigt och steg för steg, på den mjuka gröna mattan. Som om jag inte vill förstöra ett endaste
”Wow, vilken fantastiskt fin miljö” är min första tanke när jag kommer fram till tjärnen. Det glimmar gult och rött från myrväxter i det
Fiskgjusen är vår enda rovfågel som uteslutande lever på fisk. Den cirklar högt ovanför sjöar eller vattendrag och spanar efter en skugga under vattenytan
Dagen var länge mulen men en smal strimma klar himmel mellan molnskärmen och trädtopparna ger till sist solen fritt spelrum. Det blir en fin