Fjällvråk.
En lugn och diffus bakgrund framhäver fågeln. I detta fall kan man till exempel se detaljer i de fina fjädarna på vråkens tarser (mellanfotbenen).
Gulärla.
Ju längre avstånd mellan fågeln och bakgrunden, i förhållande till avståndet mellan kameran och fågeln, desto mer diffus blir bakgrunden. Som dessutom förstärks av ett teleobjektiv. Extremt kan man få en helt enfärgad och jämn bakgrund.
Tofsmes.
Själv tycker jag att extremen kan bli lite för mycket av ”gammaldags skolplansch” och därmed lite tråkig.
Lavskrika.
Därför gillar jag bäst en lugn bakgrund som inte tar fokus från fågeln men där man ändå kan ana den miljö de lever i. Som de flesta av bilder på denna sida.
