Högt uppe svävande mot skyn, visst är det så man oftast ser den stolta örnen? Här en ungfågel.
En gammal havsörn går in för landning. Väl på marken rör de sig ganska klumpigt med en vaggande gång.
En närbild på en fullvuxen örn med den helt gula näbben. Man riktigt ser hur skarpt ögat är, många gånger skarpare än våra.
En havsörn kan sitta i timmar och vänta på att närma sig sitt byte. Snöfallet ger en fin inramning till fågeln.
Havsörnen är min favorit alla kategorier. Jag har följt den sedan slutet av sextiotalet när den svenska populationen var som lägst på grund av miljögifter och mänsklig förföljelse. Då fanns endast ett 40-tal par längs svenska ostkusten, med extremt dålig häckningsframgång, samt något tiotal par i norra fjällkedjan.
Men jag har också haft förmånen att följa det framgångsrika projektet som fått stammen att sakta återhämta sig. Och har fått se den nu sprida sig till snart alla sina forna jaktmarker.
Och för de riktiga rovfågelsnördarna finns ett bildspel från en magisk morgon