Normalt vill jag inte att fågeln ska titta bortåt , men i den här bilden känns det rätt att nötskrikan tittar snett framåt in i den diffusa världen framför.
Till skillnad från förra bilden är den här solbelyst. Färgerna kommer fram bättre men risken med en fågel med dessa färgkombinationer är att kontrasterna kan bli för hårda.
Fågeln är fångad i en annorlunda ställning som får den att se exotisk och inte svensk ut. Med den helt jämngrå bakgrunden tycker jag att bilden ser ut som en gammal kinesisk målning.
Den frostiga stammen, det vita i bakgrunden och en allmänt dämpad färgskala ger en vintrig känsla i bilden jag gillar.
Nötskrikan har en vacker dräkt men dess vanligaste läte är skränande och mindre vackert. Sen har den också ett jamande läte, inte helt olikt en ormvråks. Nötskrikan är en vanlig fågel som finns i olika typer av natur och även nära bebyggelse.
Även om man ofta ser eller hör den är det inte alltid så lätt att komma den inpå livet. Det tog ett tag innan jag lyckades få några vettiga bilder på nötskrikan, främst har det kommit som ”bonusfågel”. Vilket är mitt uttryck för fågelbilder jag fått när jag suttit och väntat på en viss fågel men när en helt annan art helt oväntat poserat framför mig.