- v7 – Färgglatt besök vid skogsmatningen
En bit norr om Västerås har vi, ett gäng fågelintresserade, på två ställen skapat matningar för småfåglar. Det är skogslevande arter vi gärna vill locka fram så vi bjuder dem på solroskärnor, jordnötter och talgbollar. Även späck sätter vi upp som både mesar men framför allt hackspettarna gillar. Fettrik mat behövs, speciellt under de kalla perioderna. Mesar och nötväckor blir snabbt vana vid att vi rör oss där och det är då inga problem att komma så nära som vi vill för att fotografera dem. Andra arter är mer skygga och för att få bilder på även dem så har vi skapat enkla gömslen. Genom att på så sätt gömma oss för fåglarna lyckas vi även få bilder på nötskrika, hackspett, och domherre liksom olika sparvar och finkar.
Idag är det sol och ett par plusgrader, trots att det är i mitten av februari. Bilen var visserligen inte helt ren innan men får en helt ny färg när jag tar mig fram på den sliriga och leriga vägen över åkrarna. Väl inne i skogen är marken fortfarande frusen och där är det istället blankisen på vägen som är utmaningen men jag kommer lyckligt fram till den lilla öppningen där jag kan parkera. Jag är snart uppe vid matningen och fyller på den stora mataren med solrosfrön men lägger även ut lite frön och nötter i favoritstubben framför gömslet. Sen är det bara att sätta sig och vänta på matgästerna. Markägaren har tyvärr låtit avverka skogen här, bara några träd framför gömslet är kvar, vilket gör att fåglarna inte har lika många ställen att sitta på mellan besöken vid maten. I ungskogen bakom gömslet hör jag att de håller till, där finns det gott om gömställen för dem mot rovfåglar och andra faror.
De vanliga mesarna är snabbt framme och tar för sig och jag hoppas även på att den lite mer sällsynta stjärtmesen ska dyka upp idag. Sen kommer större hackspett och nötväckan till maten men även koltrasten gör ett besök. Sen blir det lugnt ett tag, åtminstone på fågelfronten för det är en kraftig vind idag. Nere på Hanö i Blekinge hade det tydligen blåst 34 sekundmeter igår men fullt så illa är det inte här i Västmanland även om det mesta svajar här i skogen. När fåglarna landar på tunna grenar så sitter de därför ändå inte still. En utmaning för fotografen. Men så hör jag en vemodig vissling i skogen bakom mig och snart sitter den första domherren framför mig. I dagens solsken ter sig den bländande röda skruden nästan exotiskt och främmande. Snart kommer även en hona, som är lite mer diskret färgad, och visar upp sig. När de sitter vid maten är de ganska tuffa och kör bryskt bort andra fåglar som försöker sno åt sig en matbit. De är ju nästan dubbelt så stora som de minsta fåglarna och mesarna finner sig i rangordningen och väntar i närheten tills domherren har fått sitt.
Kameran går varm och jag testar att fotografera fåglarna på olika ställen och i olika positioner. När jag kontrollerar resultatet i kameran noterar jag att kalhygget bortom fåglarna har skapat ett långt avstånd mellan motivet och bakgrunden. Detta i kombination med teleobjektivet skapar en väldigt mjuk och softad bakgrund bilderna. Bakgrunden är också betydligt ljusare relativt den svarta bakgrund som skogen tidigare gav. Alltid något positivt med avverkningen även om naturupplevelsen inte blir lika genuin. Några stjärtmesar dök aldrig upp idag men något ska väl finnas kvar till nästa besök.
Lyssna till domherrens lockläte och bläddra bland bonusbilderna:
- v49 – Vid en stubbe i skogen
Det är morgon men inte jättetidigt. Jag åker ett stycke norrut från Västerås, efter ett tag viker jag av den stora vägen och kommer in på en skogsväg. Plötsligt blockeras vägen av ett stadigt vildsvin som dock snabbt försvinner in bland granarna. Jag kommer snart fram till en liten ficka där jag kan parkera bilen och fortsätter vidare till fots. Den fina skogen som tidigare fanns här är nu ett minne blott och jag följer de jättelika spåren från skogsmaskinen som förvandlat området till ett kalhygge. Vid kanten av hygget har vi gjort i ordning en matning för småfåglar och de verkar inte bry sig så mycket om att skogen förvunnit. Talgbollar, solrosfrön, jordnötter är populära. När jag kommer försvinner alla utom de modigaste av fåglarna men när jag suttit ner ett tag så återvänder de, en efter en. Även om maten lockar till sig fåglar är det inte helt lätt att få dem i fokus i kameran, snabba om blixten är de och sitter sällan still mer än någon bråkdel av en sekund. Trots att bruset från den stora vägen tränger in hit så infinner sig efter ett tag ändå det slag ro man kan känna när man är mitt i naturen. Småfåglarna kivas och jag noterar en tydlig rangordning mellan dem, störst går först gäller för det mesta men vissa arter, som till exempel nötväckan, är tuffare än andra. Det är någon plusgrad och efter ett par timmar kommer kylan krypande i kroppen, det blir lätt så när man sitter still men innehållet i morgonens termos värmer gott.
Normalt visar jag i Veckans Bild ett galleri med fotografier på en och samma art men den här gången väljer jag att visa några av de fågelarter som kom fram till matningen. Först en svartmes i toppen på en av stubbarna, med några solbelysta tallar på andra sidan hygget som suddig bakgrund. På bonusbilderna hittar vi i tur och ordning blåmesar, talltita, nötväcka och nötskrika.
Bläddra bland bonusbilder
