Korpen är vår största kråkfågel, en fågel som genom tiderna omfattats av mycket mystik och sägner. Den har en av fågelvärldens största hjärnor och genom ingående studier av dess problemlösningskapacitet anses den mycket intelligent. Korpen ser oftast ”korpsvart” ut men den här soliga vintermorgonen föll ljuset så att man ser det metalliskt blänkande skimret i dess fjäderdräkt.
Jag tycker att det är en fascinerande fågel men har haft svårt att få några bra bilder på korpen. Dels är den relativt skygg men eftersom den är helt svart har också kamerans fokuseringssystem lite svårt att sätta skärpan. Den har en allsidig kost, äter gärna as och dras därför till våra platser där vi utfodrar rovfåglar med kött. Så en dag i kojan när inga örnar behaga visa sig sitter jag istället och studerar korparna. De är om möjligt ännu mer misstänksamma och försiktigare än rovfåglarna och därför använder sig örnarna av korparna för att visa dem om kusten är klar. Vilket också korparna själva gör. Jag noterar nämligen att vissa individer av korparna är djärvare än andra, en ensam korp närmar sig åteln långsamt med försiktiga steg. När den är framme gör den plötsligt ett snabbt utfall, sticker näbben i högen och retirerar sen tillbaka lika snabbt. Det ser ut som om den vill förvissa sig om att djuret verkligen är död. Lugnad av att högen inte rör på sig återvänder den och börjar äta. Och då, som om detta var en given signal, väller det in korpar från alla håll som alla tar för sig.
Bläddra bland bonusbilder
