Gulsparven är det öppna landskapets fågel, många flyttar söderut under vintern men en mild vinter som den här har det funnits en hel del av dem vid fågelborden i Västmanland. Ett av många vårtecken är när gulsparven börjar räkna till sju. Det heter så för att dess sång innehåller sju stavelser varav den sista är utdragen, alltså ”Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuuu”. Även om det är en relativt vanlig fågel så minskade stammen kraftigt under 60- och 70-talet då många nya kemikalier spreds på våra åkrar. Nu är det mer avsaknaden av ett öppet och varierat landskap som gör att inte fler får njuta av denna ärliga fågel.
Gulsparven är som namnet antyder gul, framförallt hannen, men det varierar också mycket från individ till individ. Därför sitter jag nu vid fågelmatningen och väntar på att en riktigt intensivt gul fågel ska behaga visa sig. Efter ett tag får jag syn på en fin hanne som gärna visar upp sig, det är som om den är medveten om att den är vackrast i gänget och därför sträcker på sig lite extra.
Bläddra bland bonusbilder
