Orren har ett särpräglat spel på specifika spelplatser, oftast på öppna ytor som t.ex. myrar. Tupparna samlar sig där för att visa vem som är störst, bäst och vackrast. De bröstar upp sig, spänner ut sin stjärt och det bubblande lätet hörs kilometervis iväg. Det blir också bataljer tupparna emellan, oftast två och två. Spelet börjar redan tidigt på vårvintern på snön men kulminerar i april då hönorna kommer till spelplatsen.
Jag kom till myren vid åttatiden, en vacker solnedgång i väster färgade himlen och jag installerade mig i sovkojan vid myrkanten. När det mörknade stod jag utanför kojan och beundrade stjärnhimlen och lite förvånande hörde jag orrspel en stund i mörkret innan det var dags för sovsäcken. Klockan tre ringde väckarklockan, det var dags att bege sig ut på myren och krypa in i tältgömslet. I grevens tid visade det sig, redan strax efter halv fyra började spelet. Utöver det lite duvlika bubblande lätet och det säregna och explosiva ”pyschande” så hördes vingsmatter när två kombattanter drabbade samman. Uppskattningsvis ett tjugotal tuppar var där och när det blivit lite ljusare kunde jag också se ett par hönor som svassade omkring i vasskanten. En härlig morgon grydde över myren, borta i öster hördes storlommens ödesmättade klagande läte från en närbelägen sjö. Och strax utanför tältet hördes en sorgsen vissling, det var årets första ljungpipare som anlänt till myren där den förmodligen kommer att häcka. Skogssnäppa och enkelbeckasin gav sig också tillkänna och lite senare på morgonen såg jag ett par fiskgjusar som samlade bomaterial. En fin upplevelse så nära naturen man kan komma.
Bläddra bland bonusbilder
