Tjädern är vår största skogsfågel, tuppen kan väga upp till 4 kilo medan honan knappt väger hälften så mycket. Den föredrar gammal skog, vilket det finns allt mindre av i dagens Sverige, speciellt för sina spel.
Att vara med om tjäderspel är en upplevelse. Efter att vid sextiden krupit in i tältgömslet lyssnar jag först på taltrastens kvällskonsert, samt några stjärtmesar som också hörs strax utanför. Så, strax efter åtta brakar det till när den första tuppen flyger in till sitt sovträd ovanför tältet. Det följs av ytterligare fyra eller fem landningar. Sen blir det tyst igen. En morkulla ”knispar” där den drar förbi. Natten igenom hörs en rördrom tuta på långt håll, det är mer än fem kilometer till närmaste sjö med vass där den håller till. Jag sover aldrig långa stunder på det hårda underlaget så jag hör en pärluggla ropa bortåt norr, jag noterar att klockan är tre. Temperaturen har krupit ner till noll grader och det är lite kallt om nästippen men annars skönt i sovsäcken. Så vid fyratiden, det är fortfarande helt mörkt, kommer de första knäppningarna som ingår i tjäderns spelritual. Ett ”klonk” och en mer utdragen sisning kommer också men det som hörs bäst och längst är det kraftiga vingljudet när den tar ett danssprång upp i luften. Jag hör därför att det är ytterligare en tupp igång på andra sidan sänkan. Vid halv fem kan jag skönja tjädern som spelar på hällen mitt emot gömslet och lite senare kan jag börja ta lite bilder. Samtidigt som tuppen spelar vaknar övriga skogen till liv. Orrar bubblar från en närbelägen myr och tranor ropar, kanske från samma myr. Taltrasten har också vaknat liksom bofink och gärdsmyg. Allt detta skapar en fantastiskt fin stämning runt tjäderspelet som varar till halv åtta. Då letar sig de första solstrålarna ner genom trädkronorna i gläntan.
Bläddra bland bonusbilder
