Det är morgon men inte jättetidigt. Jag åker ett stycke norrut från Västerås, efter ett tag viker jag av den stora vägen och kommer in på en skogsväg. Plötsligt blockeras vägen av ett stadigt vildsvin som dock snabbt försvinner in bland granarna. Jag kommer snart fram till en liten ficka där jag kan parkera bilen och fortsätter vidare till fots. Den fina skogen som tidigare fanns här är nu ett minne blott och jag följer de jättelika spåren från skogsmaskinen som förvandlat området till ett kalhygge. Vid kanten av hygget har vi gjort i ordning en matning för småfåglar och de verkar inte bry sig så mycket om att skogen förvunnit. Talgbollar, solrosfrön, jordnötter är populära. När jag kommer försvinner alla utom de modigaste av fåglarna men när jag suttit ner ett tag så återvänder de, en efter en. Även om maten lockar till sig fåglar är det inte helt lätt att få dem i fokus i kameran, snabba om blixten är de och sitter sällan still mer än någon bråkdel av en sekund. Trots att bruset från den stora vägen tränger in hit så infinner sig efter ett tag ändå det slag ro man kan känna när man är mitt i naturen. Småfåglarna kivas och jag noterar en tydlig rangordning mellan dem, störst går först gäller för det mesta men vissa arter, som till exempel nötväckan, är tuffare än andra. Det är någon plusgrad och efter ett par timmar kommer kylan krypande i kroppen, det blir lätt så när man sitter still men innehållet i morgonens termos värmer gott.
Normalt visar jag i Veckans Bild ett galleri med fotografier på en och samma art men den här gången väljer jag att visa några av de fågelarter som kom fram till matningen. Först en svartmes i toppen på en av stubbarna, med några solbelysta tallar på andra sidan hygget som suddig bakgrund. På bonusbilderna hittar vi i tur och ordning blåmesar, talltita, nötväcka och nötskrika.
Bläddra bland bonusbilder
