Så var det då dags igen, en av fågelårets höjdpunkter, att få ut och uppleva tjäderspel. Vid femtiden på kvällen parkerar jag på skogsvägen och går med packningen genom en vacker gles skog som skonats från kalhuggning tack vare morgonspelets huvudperson. Väl framme vid gömslet kollar jag att allt är som det ska, packar sen in utrustningen i tältet och kryper därefter in själv. Det är en vacker kväll, solstrålarna silar in över hällmarkerna och färgar skogen gyllene. Det är lugnt, dubbeltrasten sjunger här i år också men även rödhake och bofink stämmer in i kvällskonserten. Långt borta hör jag enkelbeckasinens bräkande och tranans rop medan jag kryper ner i sovsäcken. Vid halvniotiden hör jag de tunga vingslagen av en tjäder som slår sig ner på sin sovgren i ett träd inte långt borta och kort därefter ytterligare en, det bådar gott inför morgonen.
Vaknar mitt i natten av en närgången kattuggla som nu sitter strax intill och hoar. Han ger sig och jag somnar strax om igen och vaknar inte förrän efter fyra, då av tjäderns ”kluckningar” som är en del av spelet. Det är någon minusgrad så jag ligger kvar i den varma sovsäcken och lyssnar på tjädern som verkar befinnas sig på sin favorithäll, bara 25-30 meter från gömslet. Jag hör ytterligare två tjädrar en bit bort och av vingsmattret att döma låter det som att de tidvis är inbegripna i ett rejält slagsmål. Vid femtiden masar jag mig upp och spanar försiktigt ut, det är fortfarande halvskumt men jag kan se siluetten av den stora tuppen som står på knallen. Efter ett tag blir den lite intresserad av vad de andra tjädrarna håller på med och promenerar förbi och bakom gömslet där jag bara kan höra honom. Han fortsätter sin vandring runt gömslet och plötsligt är han på en mindre kulle snett bakom mig, jag riggar upp reservkameran och får några bilder där han står och spelar i den mjuka vitmossan. Plötsligt får han bråttom och liksom rinner ner för kullen och hamnar precis utanför gömslet, alldeles för nära för att jag ska våga fotografera. Betraktar honom istället vördnadsfullt, en gammal hanne med en rejält sliten näbb, där han en stund står bara ett par meter ifrån gömslet. Han fortsätter ner till sin vanliga häll där han har vänligheten att spela ett tag till så att jag kan få några fler bilder på honom. Han får sen korn på något intressant och flyger med kraftiga vingslag iväg. Dags för frukost.
Bläddra bland bonusbilder:
