Även om drillsnäppan har minskat i antal så är den fortfarande en av våra vanligaste vadare. Den uppträder dock aldrig i flock men finns i gengäld längs alla våra kuster och vid större och mindre insjöar. Den har ett karakteristiskt högt fyrstavigt läte som gör det lätt att hitta den men är trots det inte helt enkel att fotografera eftersom den är rätt försiktig av sig. När någon närmar sig försvinner den snabbt iväg på nedböjda och dallrande vingar tätt över vattenytan. När den sen landat på en sten i strandkanten, lite retligt långt borta, vippar den ofta på stjärten likt en sädesärla innan den söker av stenen på jakt efter insektslarver vid vattenytan.
Är idag på väg norrut på en smal och dålig skogsväg i gryningens skumma ljus, spanar efter alla håligheter i vägen och ser därför inte den stora älgen förrän den plötsligt står på vägen, bara 25 meter framför bilen. Med väldiga kliv fortsätter den vidare in i terrängen och jag kan fortsätta utan vidare missöden upp till sjön som är dagens mål. Spänner på mig ryggsäcken och vandrar ner längs stranden bort till en liten udde där jag slår mig ner intill en lite större sten och sätter upp stativet, så lågt som möjligt med ena benet i vattnet. Här har jag solen, när den väl stiger upp, i ryggen och en liten trädbeväxt ö knappt hundra meter utanför som när den speglar sig i sjön ger vattenytan en trevlig mörk ton. Så hör jag det klagande och ödsligt klingande lätet från en storlom, mitt primära fotoobjekt för dagen, någonstans bortanför ön. Lomparet simmar runt i hela sjön som är dryga kilometern lång, och nästan hälften så bred, så det krävs både tålamod och tur för att lommarna ska passera just utanför mig. Det är lugnt nu på morgonen, i den svaga västliga vinden är det lä bakom ön och när solen nu har börjat belysa scenen framför mig hoppas jag på besök av de gracila fåglarna. De envisas dock med att fiska på andra sidan sjön, jag ser dem i kikaren på avstånd, och tröstar mig med lite frukost när det vassa lätet från en drillsnäppa väcker min uppmärksamhet. Sin vana trogen rör den sig mellan de stenar som ligger närmast stranden och nu landar den på en sten strax till höger om mig. Jag svänger försiktigt kameran nittio grader åt höger och får in snäppan i sökaren. Huvudregeln för fågelfotograferingen är att fotografera i rakt medljus men även rakt motljus kan ibland ge fina bilder. Men man kan inte alltid välja hur fågeln hamnar i förhållande till ljuset och idag tycker jag att jag hittat undantaget som bekräftar regeln, jag är helt enkelt nöjd med ljussättningen på drillsnäppan. Så småningom simmar en av lommarna förbi men närmare ön än fastlandet så för mig blev bonusbilderna på drillsnäppan dagens behållning.
Bläddra bland fler bilder på drillsnäppan:
