De flesta fåglar är bildsköna och den fina fjäderdräkten innehåller vackra men små detaljer, därför försöker jag ofta komma nära fågeln när jag fotograferar den. Det kan också vara trevligt med fågeln porträtterad i sin naturliga miljö och på ännu längre avstånd, där fågeln blir en detalj, är kompositionen det som lyfter bilden.
Så här mitt i sommaren har fåglarnas ungar lämnat boet men håller till i närheten och är beroende av föräldrarna som fortfarande matar dem. Är jag uppmärksam och försiktig så kan jag utan att störa fåglarna styra upp båten mot ett av de fågelskär där det fram till den 15:e juli rått beträdnadsförbud. Jag stänger av motorn och låter båten glida i vinden en bit utanför skäret och tittar på de vadare som letar mat i strandkanten, jag noterar kärrsnäppa, drillsnäppa, rödbena och större strandpipare. När jag drivit lite till närmar jag mig några stenar där tärnornas ungar sitter uppradade och tigger av föräldrarna som hela tiden levererar nyfångad småfisk till dem. Både silvertärna och fisktärna samsas är ute och efter en av matleveranserna svänger en av de vuxna tärnorna förbi över båten och skriker, det är som den säger ”jag ser dig nog så kom inte närmre mina ungar”.
I lugnvattnet innanför skäret simmar ett knölsvanspar utan ungar, de kan ha misslyckats med häckningen i år eller så har de ungar de fått ut fallit offer för trut eller havsörn. Jag drar igång snurran och åker en bit längre ut där en liten grupp med storskarvar står på en större sten, ett favorittillhåll av all spillning att döma. Vid ett litet lågt skär glider jag in med båten och låter den ligga mot tången mellan två stenar. Sätter mig sedan ner på skäret för att se om några fåglar efter ett tag kan acceptera min närvaro och slå sig ner där. Blir kvar där en timme utan att något annat än en familj sädesärlor gör mig sällskap men njuter ändå av den fina morgonen vid havet.
Bläddra bland bonusbilderna:
