Nötväcka är en kortstjärtad och kraftigt byggd fågel som är vanlig i södra och mellersta Sverige ända upp till Dalälven. Det är Blekinges landskapsfågel och där jag tillbringade mina barndoms somrar hade vi nötväckor som varje år häckade i en hålighet i en stor gammal ek strax utanför tomten, så dess lockläte förknippar jag ännu idag med den miljön. Nötväckan letar gärna efter insekter i barken på grovstammig träd och är den enda svenska fågeln som obehindrat kilar såväl uppåt som nedåt på trädstammarna. Det är en stannfågel så på vintern när det är ont om insekter äter den såväl frön som nötter och besöker gärna fågelborden.
Idag blir det en kortare utflykt till en fågelmatning i Västerås norra utkant. Det är varmt för att vara i november så någon riktig fart har det inte blivit vid fågelborden eftersom fåglarna dels hittar föda lite varstans och dels inte behöver lika mycket energi för att hålla sig varma som när det är kyligt. När jag kommer fram ser jag blåmes, talgoxe, pilfink och någon grönfink som ändå frestats av det lättillgängliga matbordet. Det är en fin dag och det är gott om rönnar i omgivningen så jag går en sväng för att se om dessa träd har dragit till sig några andra fåglar. Björktrast och rödvingetrast syns på fälten men de röda bärklasarna verkar inte locka idag. Jag återvänder till matningen och står en stund och observerar hur fåglarna rör sig till och från fågelbordet. Ibland mellanlandar de på en gammal torr gren så jag ställer mig strategiskt med solen i ryggen och väntar. Ganska snart accepterar de mig och jag får flera möjligheter att fotografera en nötväcka när den kilar upp och ner för grenen. Mest är den fokuserad på maten men ibland tittar den upp mot mig, som för att kolla att jag inte närmar mig den på något hotfullt sätt. En riktig tuffing.
Bläddra bland bonusbilder:
