Spillkråkan är vår största hackspett, ”Spill” kommer från ”spjälka” som refererar till spillkråkans hårda hackande i ved och ”kråka” från att fjäderdräkten nästan är helsvart som kråkfåglarnas. Sin storlek till trots lever den framför allt på myror som den hackar fram ur angripna träd eller stubbar och vill ha varierad skog med höga och grova träd att häcka i. Dess ödesmättade läten, som hörs vida omkring, verkar beklaga frånvaron av sådana skogar i dagens moderna skogsbruk.
Kommer ut till Ängsö, som är en del av ett större naturreservat i Mälaren en bit utanför Västerås, en halvtimme före soluppgången. Första lätet jag hör är två spillkråkor som flyger omkring ovanför mig i trädtoppshöjd, på olika håll men hela tiden kommunicerande med varandra, och det slår mig att härute finns verkligen den blandskog som de trivs i. Det är inte mörkt men fortfarande rätt skumt när jag slår in på den lilla grusvägen med grässträng i mitten som för mig österut, att jag då går mot soluppgången och ljuset känns helt rätt. På håll ser jag tre rådjur som betar ute på en åker, de tittar vaksamt på mig men då jag inte rör mig riktning mot dem tar de inte till flykten men har fortsatt koll på mig.
Jag öppnar en grind som leder in i en gles och fin ekbacke som jag långsamt vandrar igenom och kommer sen fram till ett område där det tidigare var en uppväxt men planterad granskog. Som ett led i att återfå den gamla lövskogen avverkade länsstyrelsen för ett tiotal år sedan de flesta träden här, sparade de få lövträd som lyckats överleva i den mörka barrskogen men nyplanterade också ekar. En långsiktig handling och tanken svindlar när jag försöker räkna ut när dessa små plantor kommer att vara stora pampiga ekar.
Träffar på en annan grusväg som jag nyttjar en bit och viker sedan av och följer en mindre ås där det just växer sådana gamla grova ekar, en del av dessa har helt eller delvis fallit offer för tidens tand och rasat i backen. På sina ställen ser jag hur vildsvinen har bökat till marken ordentligt, förmodligen på jakt efter ekollon och andra godsaker. När jag närmar mig stranden stiger solen sakta över horisonten och färgar vass och ängens frostnupna gräs i en gyllene ton. Längst ut på udden finns en perfekt flat sittsten, som gjord för att ta in såväl stillheten som alla naturens intryck. Medan jag där äter min andra frukost letar ett gäng trevliga stjärtmesar sin föda i de mindre träden runt omkring mig.
Vänder västerut inåt ön igen och får då solen i ryggen, som nu känns rätt då jag lättare kan se djuren innan de ser mig. En duvhök sveper snabbt förbi och halvvägs tillbaka ser jag en stor flock på ett tjugotal dovhjortar, en ståtlig hjort och resten hindar eller årsungar, som makligt förflyttar sig in i tätare skog när de upptäcker mig. Innan vandringen är över har jag utökat listan över hackspettar med både gröngöling och större hackspett.
Då ljuset inte räckte till för att fotografera dagens spillkråkor tar jag med några bilder från i våras.
Bläddra bland bonusbilder:
